Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1866, sida 2

gars förlopp, tro att de, i stället för Mid sommar, icke skulle vara gifta förrän till Michelsmessan, och vid slutet af en vecka, att det icke alls skulle blifva något parti I Det förtroliga förhållandet mellan öfversten och miss Elinor tycktes snarare antyda, att mullbärsträdet, kanalen och hersåen skulle komma att öfverflyttas på henne; och mrs Jennings hade, för en tid, upphört att alls tänka på mr Ferrars. Tidigt i Februari, omkring fjorton dagar efter emottagandet af Willeughbys bref, hade Elinor den smärtsamma pligten att underrätta sin syster om att han var gift. IIon bade tagit omsorg om att blifva underrättad så snart vigseln var förrättad, semedan hon var angelägen att Marianne icke skulle erhålla första notisen derom igenom tidningarne, som hon såg henne flitigt studera hvarje morgon. IIon emottog nyheten med beslutsamt lugn; gjorde ingen anmärkning deröfver och fällde i början inga tårar; men efter jen kort stund bröto de fram, och under säterstoden af dagen var hon i ett tillstånd i knappast mindre beklagansvärdt, än då hon emottog hans sista bref. Willoughbys lemnade staden så snart bröllopshögtidligheterna voro öfver; och Elinor hoppades nu, då man ej kunde löpa fara att se någon af dem, att öfvertala sin syster, som ännu icke lemnat huset sedan slaget först träffade henne, att åter småningom följa dem ut, såsom hon förut gjort. Omkring denna tid visade sig fröknarne Steele, som nyss anländt till deras kusins hus i Bartletts Buildings, Holborn, åter inför deras förnämare slägtingar i Conduit