Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1866, sida 2

som helst, för hela verlden! En sådar skurk! en sådan bedräglig hund! Siste gången de träffades, hade han erbjudi honom en af Follys valpar, och detta va: slutet derpå! Mrs Palmer, på sitt sätt, var likalede: förbittrad. Hon hade föresatt sig att ge nast afbryta all bekantskap med honom och var mycket tacksam att hon aldrig varit bekant med honom alls. Hon ön skade af hela sitt hjerta att Combe Magna icke låg så nära Cleveland; men det gjorde ingenting, ty det låg mycket för afsägset att besöka; hon hatade honom så högt att hon föresatt sig att aldrig åter nämna hans namn, och hon skulle säga hvem hor träffade hvilken skurk han var. Det öfriga af mrs Palmers deltagande visade sig deri, att hon, så mycket def tod i hennes makt, tog reda på alla omständigheterna vid det förestående bröllopet och meddelade Elinor dem. Hon kunde snart säga hos hvilken vagnmakare der nya vagnen gjordes, hos hvilken målare mr Willoughbys porträtt togs, och i hvil ken butik miss Greys kläder kunde få Lady Middletous lugna och artiga li nöjdhet vid detta tillfälle var en stor lättnad för Elinors sinne, nedtryckt som det ofta var af de andras stojande vänlighet Det var en stor tröst för henne, att varå säker att icke väcka intresse hos en person åtminstone af deras umgängeskrets: en stor tröst att der fanns en, som kunde träffa henne, utan att känna någon nyfiikenhet, eller någon ängslan för hennes systers helsa. Lady Middleton uttryckte sin tanke om ssaken ungefär en gång hvarje dag, eller två gånger, om ämnet föreföll ofta, genom