Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1866, sida 2

Förständ och känsla). (öfversättning från Engelskan.) Men det var en sak af stor tröst föl henne, att det, som gjorde henne sjel smärta, skulle göra hennes syster godt och Elinor, å andra sidan, misstänkande att det icke skulle stå i hennes makt at helt och hållet undvika Edward, tröstade sig med tanken, att ehuru deras längre vistande i London derföre stred emot hennes egen lycka, skulle det vara bättre fö Marianne, än att genast återvända til Devonshire. Hennes sorgfållighet att skydda sin syster för att någonsin höra Willoughbys namn nämndt var icke förspilld. Marianne ehuru utan att sjelf veta det, skördade hela tördelen deraf; ty hvarken mrs Jen nings, eller sir John, eller till och med sjelfva mrs Palmer, talade någonsin om honom i hennes närvaro. Elinor önskad att samma grannlagenhet kunde hafva utsträckt sig till henne, men det var omöj ligt, och hon var tvungen att, dag efte dag, lyssna till allas deras harm. Sir John kunde icke hafva trott de möjligt. En man, om hvilken han alltid haft orsak att tänka så väl! En sådar godmodig karl! Han trodde inte, att de fanns en djerfvare ryttare i England! Def var alldeles oförklarligt. Han önskade honom åt fanders af hela sitt hjerta. Har ville icke tala ett enda ord till med honom, om han också träffade honom hvar Se U-T. N:o 291