Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1866, sida 7

Blandade ämnen. Slagsmål mellan Oxfords studenter och befolkningen. Mellan den studerande befolkninsen i Oxford och det lägre folket råder sedan gammalt en fiendskap, som räknas till de sekelgamla traditionerna i denna stad. Denna känsla af fiendtlighet yttrar sig genom häftiga trätor, hvarunder knytnåfvar och käppar spela hufvudrollen. Dessa slagsmål inträffa periodiskt och hvarje sådan period celebreras af lifliga sammandrabbningar. Det är isynnerhet den 5 November, den dag då folket, med masker för ansigtet och på hvarjehanda sätt utklädt, vandrar kring gatorna, för att, in effigie, bränna konspiratören Guy Fawkes, som man från begge sidor söker att få mäta sina krafter. Den dagen stänger borgaren omsorgsfullt sin bod eller sin verkstad. På de krokiga, mörka gatorna, som erinra om medeltiden, ser mar hopar af studenter, iklädda sina långa kappor, styra stegen åt det håll, der det traditionella batalifältet är beläget, i afsigt att möta den hatade fienden. Denne viker ej undan; alla möjliga slags sysslolösa dagdrifvare, samhällets afskum, äro redan på platsen och bataljen mellan staden och kappan, Town and Gown, såsom det heter, är snart i full gång. Knytnäfslagen falla så tätt som hagel och lemna kännbara märken i de stridande parternas ansigten, käpparne korsas och man rappar på hvarann af hjertans lust. Många lemna striden med krossad näsa, ett blått öga, en inslagen tand. Det är med knapp nöd poliskonstaplarne och universitetets vaktmästare förmå skilja slagskämparne åt och återställa ordningen. Efter att ha ramlat på hvarandra länge och väl, gå de stridande hem igen, höljda af ära och bled, synnnerligt nöjda med att samvetsgrannt ha iakttagit det gamla häfdvunna bruket. Omtanka. Vid schweiziska badorten Saxon, kantonen Wallis, finnes en offentlig spelbank. I pelsalen finnes ett anslag, som åtvarnar en hvar r att spela bort alla sina penningar, utan ätminstone sörja för resan, emedan banken icke kan tillhandahålla olyckliga något understöd-. Äfven å hotellet har man icke mer än 2 dagars kredit; den, som icke inom denna tid kan betala, får sina saker utflyttade på gatan. Magerhet och setma. Man skulle säkerligen få svårt att bli trodd, om man helt plötsligt framkastade den sats, att ett af de bästa medlen att bli fet är att förtära bröd och rent vatten. Emellertid synes det vara ett styrkt faktum, att bröd och vatten verkligen äro fettbildande. Vi säga settbilåande och icke födande. Det är nödvänt att icke sammanblanda dessa ord. Fettet är icke ett tecken till helsa hos menniskan och ännu mindre ett bevis på styrka. Den föda, som ingår i organismen såsom fett, är onyttigt använd; den nker icke muskelstyrka och ökar följaktligen ke individens lifskraft. Om vi tänka oss tvenne personer med god helsa, hvilka äta lika mycket och samma slags födoämnen, kunna vi antaga för afgjordt, att den dag, å den ena af dem fetmar, skall han icke längre lika mycket som den andra vera i stånd till muskelansträngning; han skall väga mera och vara indre god arbetare. en mi Det är således af vigt att välja sina födoämnen så att de icke framkalla öfverdrifven fetma. Det finnes vissa kroppskonstitutioner som ha särskildt anlag för fetma; dessa måste derför mera än andra undvika feta eller stärkelschaltiga födoämnen. Alla de, som arbeta mycket med kroppen och hvilkas muskler äro i ständig rörelse, så att säga 5 na det fett de bilda. Det förtärda bränslet står i förhållande till det åstadkomna mekaniska arbetet. ijesse äro mindre utsatta för att fetma, och feta ämnen äro för dem till och möj af stort gagn; men för st ande personer, hvilkas kropp depenserar föga, fetman någonting ganska vanligt och alit annat än nyttig Den kommer inemot trettiotalet, då ppen nått sin fulla utveckling, och det är derföre vid deunn tidpunkt man bör vara mest noggrann i valet a sina dagliga födoämnen. Det är en känd sak, att personer, som ha fö vana att äta mycket bröd och som arbeta föra med kroppen, ha fallenhet för att fetma. På samma sätt törhåller det sig äfven med dem, som dricka mycket vatten eller jästa drycker. De åter, som nästan uteslutande lefva af kött, spara på brödet och dricka föga, fetma i allmänhet icke, äfven oaktadt de äta mycket. Desse ha en fast och spänstig hud samt äro verksamma och starka. Om man vill bli fet, bör man således dricka mycket, äta mycket bröd och anstränga sig föga. Man bör emellertid icke använda denna försvagande diet längre än till dess man erhållit det hull man önskar sig. För att magra bör man deremot dricka oblandadt vin i ringa qvantitet, vara sparsam på bröd, icke förtära feta ämnen, sofva litet och anstränga sig mycket. En dylik lefnadsordning är af större vigt ä man möjligen till en början skulle vara frestad att tro. Ilelsan beror oftast på ett förs i bruk af de dagliga födoämnena. För svaga ögon. Man har nyligen i Paris hittat på att, till tjenst för personer, hvilkas ögon ej tåla starkt dagsljus eler eldsken, öfverdraga glasögon med en tunn hinna af guld eller silfver, genom man ser tydligt, utan att ögonen ansas. En hr Melsens hade genom en explon fått sina ögon svårt skadade; sedan han blifvit botad bibehöllo hans ögon dock en längre en stark ljusst t. Han begagnade nu först rröna och blå 1, men föl ligen på den idn att låta ön a glasen med en lätt fällning af guld eller silfver. Gulåfällningen skapar tvenne olika da : det gula guldet framsläpper det gröna ljuset; det grö zuldet (en b i af guld och silfver) skapar en blåaktig dage Silfverfolict ger äfven åt föremålen en lätt blek blå färgton. På sådant sätt preparerade 2 gifva en vida klarare dager än de vanliga blå och cröna glasen och äro på samma gång vida angenimare och mindre ar nde för ögonen. Den store astronomen Le er begagnar nu denna fällning på objekti a tub han använder för tioner. nga vinteraftnarne torde sålunda de förgylida eller försilfrade glasen göra god nytta Under de