betydelse, som allmänt bildningsämne, var serdeles underhållande och följdes med spänd uppmärksamhet. Landsorten. vexjö den 12 Dec. Årsdagen af den nya riksdagsordningens antagande till grundlag genom ständernas sammanstämmande beslut firades i Lördags afton af folkföreningen i Vexjö på ett enkelt, men värdigt och, med afseende på dagens betydelse, högtidligt sätt. Vexjö-bladet berättar derom: Samlingssalen, föreningens vanliga rådplägningslokal, var för tillfället dekorerad med vapensköldar och flaggor, föreningens medlemmar nära på mangrannt församlade och derjemte såsom inbjudna gäster några få, denna medborgerliga stiftelse ej tillhörande personer, hvilka kunde betraktas såsom representanter för särskildta samhällsintressen. Så fort värdar och gäster hunnit samlas, framsattes bålar och öppnades en serie af skålar och tal, mer och mindre bjert färglagda, men alla utan undantag hänförliga till den vigtiga politiska reform vårt fädernesland för ett år sedan genomgick, utan inre eller yttre stormar, utan några våldsamma partistrider, och dervid de förmenta nederlagen kunde med rätta betraktas såsom segrar, nemligen segrar öfver sig jelf, öfver bördsfördomar och ståndsprivilegier. örsta skålen, föreslagen af en föreningsmedlem, gällde H. M:t konungen, hvars orubbliga vilja och fasta karakter t så väsentlig mån befrämjat det stora omvändelseverket, den töråldrade, tidens kraf ej längre motsvarande och derföre af allmänna meningen utdömda ståndsförfattningens utbyte mot en på grundvalen af likställighet hvilande och från samfäldta val utgången folkrepresentation. Denna skäl beledsagades af hurrarop, fanfarer och folksången. Näst i ordningen föreslogs af stadens riksdagsman, efter en historisk öfversigt af svenska statsskicket från de äldsta tider, från allshärjartingen, af medeltidens och de senare ärhundradenas ömsom fria och despotiska statsformer, intill den nu gällande riksdagsordningen, en skål för denna, hvarjemte uttalades den lifliga önskan att Sverges folk under dess hägn må upphemta rika skördar af välstånd och ära. Äfven denna skål beledsagades, likasom alla de öfriga, at fanfarer, hvarefter afsjöngs i qvartett Ur svenska hjertans djup. Sedan derefter en af gästerna å egna och öfriga inbjudnas vägnar, i särskild skål för aftonens värdar, tillönskat folkföreningen lycka och framgång under dess sträfvanden i folkfrihetens ech den medborgerliga sjelfständighetens intresse, samt yttrat några tacksamhetsord för den uppmärksamhet, lika oväntad som hedrande, hvilken genom inbjudning till deltagande i denna årsfest kommit åtskilliga utanför föreningen stående personer till del, förklarades ordet fritt och föreslogos i omvexlande bunden och obunden form, med dels utförliga dels mera sammandragna inledningar, följande skålar: för De Geerska ministeren, hvars fasthet under pröfningarna och i afgörandets stund så betydligt bidrog till reformens seger; för folkundervisningens befrämjande och utveckling till dess ytterst afsedda mål; för det fria varubytet folken emellan; för den medborgerliga frihetens kanske bästa palladium, den ärligt och värdigt handhafda tidningspressen, som medveten om sina skyldigheter är pligttrogen i deras uppfyllande; för stadens eller rättare sagdt valkretsens Vexjö, Ekesjö och Vimmerby riksdagsman, under förhoppning att hans leltagande i samarbetet för den nya grundlagens befästande och samhällsinstitutionernas utveckling alla helsosamma riktningar må krönas med förjent framgång; för den inom flertalet af länets, härader anställde folkskoleinspektören (bland föreningens gäster tillstädesvarande), hvars prisvärda bemödanden i det vigtiga kall han har sig anförtodt, allmänneligen erkännas och till deras fulla värde uppskattas; för upprätthållandet allt framgent såsom regel mellan statsmakterna af den: gyllne satsen att enighet ger styrka; för den skanlinaviska nordens sammanslutning till inbördes stöd och bistånd mot utifrån tilläfventyrs hotande! faror, i sammanhang med hvilken skål en vänlig någhomst egnades våra fordna unionsbröder, Finands ädla folk; och till sist en skål för qvinnan, familjelifvets på en gång grundfäste, prydnad och skyddande genius, hvarvid talaren, folkföreningens ordförande, målaren Friberg, erinrade om det bibliska löftet till menniskoslägtets stamfader att. .göra honom ena hjelp. den sig till honom hålla: må, enär det hvarken då eller sedermera varit godt för mannen att förbli allena. Äfven några: af de senare skålarna åtföljdes af qvartettsånger. Stämningen för aftonen var ganska angenäm och sällskapet åtskildes först efter närmare fyra timmars sammanvaro. — Vesterås. Tregradig röstskala. Stadsfullmäktiges ordförande i Wesierås, konrektor Olausson, har väckt motion om, att sullmäktige mätte för deras del förorda en tregradig röstskala att tillämpas vid fullmäktigevalen derstädes. Trenne komiterade utsågos för att afgifva utlåtande i ämnet, och hafva nu dessa enhälligt och i allo tillstyrkt motionen. — Den föreslår 1 röst för berillning under 10 rdr, 2 röster för bevillning intill 50 rdr och 3 rdr för högre bevillning. Konkurs efter aflidne kamrern i Mälareprovinsernas bank Meurling är anhängiggjord vid Westerås rådhusrätt. Skarshamn. Energisk företagsamhet. I Oskarshamns-Posten läses: Det är nu mer än 2 år sedan å sydöstra kusten på oland strandade, bland andra, äfven en större finsk skonare, hvilken såsom varande tom och till följd af det dåvarande höga vattenståndet slogs uppå snart sagdt torra backen. Fartyget, som på auktion inköptes af en sjökapten på Öland, trotsade på stället tvenne vintrar de fåfänga försök, som med stora uppoffringar gjordes af sjövana män att få skrofvet flott. Egaren vände sig derefter till en bonde, Petter Jonsson i Stora Rör, en man, som, med undantag af dessa sednare åren, aldrig seglat på sjön, ej heller varit med om skeppsbygge — men som icke desto mindre flerfaldiga gånger visat prot på förmåga att taga strandade fartyg af grund. Tan lyckades äfven fullkomligt här. Ofvannämnda skonare, som först fördes till Pataholm, der den reparerades, har å härvarande slip blifvit i botten omsedd: och ligger nu den stora kolossen endast afvaktande vårdag, för att åt sitt nya rederj gifva sjufallt af de uppoffringar som gjorts, Petter Jonsson funderar nu starkt på att å kusten härstädes bygga en flytande docka, i hvilken, såsom transportabel, han skall kunna upptaga och provisoriskt reparera kantrade fartyg. Mannen, bosatt som nämndt är å Stora Rör, dit posten från och till fastlandet föres och hvarest ett särdeles godt läge för god hamn finnes, tänker äfven att från djupaste platsen å stranden in i backen gräfva en kanal, tillräckligt stor att kunna rymma några småskutor eller någon af de väntade Kalmarsunds-ångbåtarne. Lyckas honom detta, så är min fullkomliga tro, att Röhälla betydligt kommer att stå efter Stora Rör. Vid det förstnämnda stället har staten och egaren af Röhälla nedlagt betydliga summor för erhållande af god hamn, som ock