— Nej; så snart hon tillfrisknat, flyttade jag henne och hennes barn till landet, der hon fortfarande vistas. Påminnande sig sedan, att han sannolikt skiljde Elinor från sin syster, gjorde han slut på sitt besök, ännu en gång emottagande af henne samma tacksägelser, och lemnade henne full af deltagande och högaktning för honom. XXXII KATIILEI. Då detaljerna af detta samtal upprepades af Elinor för hennes syster kort derefter, var dess verkan på henne icke fullkomligt sådan, som den förra hade hoppats få se. Icke att Marianne tycktes misstro sanningen af någon .del deraf, ty hon lyssnade till allt med den största uppmärksamhet, gjorde hvarken någon invändning eller anmärkning, försökte ej försvara Wiloughby och tycktes med sina tårar visa, att hon kände det vara omöjligt. Men ehuru detta uppförande försäkrade Elinor, att non lade öfvertygelsen om detta brott på. sinnet, ehuru hon med tillfredsställelse såg len verkan deraf, att hon icke längre undrek öfverste Brandon då han kom, att hon alade med honom, till och med frivilligt, ned en slags medlidsam vördnad, och ehuru won såg hennes lynne mindre retligt än örut, såg hon henne likväl icke mindre olycklig. Hon kände förlusten af Willough)ys karakter ännu mera tungt än hon rade känt förlusten af hans hjerta; att han örfört och öfvergifvit miss Wilhams, denia stackars flickas sorgliga belägenhet, ch tviflet hvad hans afsigter naed henne jelf en gång kunde hafva varit, verkade illsammans så på hennes sinne, att hon