UTRIKES. ÖSTERRIKE. v. Beusts inträde i österrikiska kabinettet har hittills icke haft de stora förindringar till följd, som på vissa håll för två månader sedan förutsades, så väl med afseende på Österrikes inre författningsangelägenheter, som på dess utrikes politik. Hvad den sistnämnda angår, så har man temligen pålitliga underrättelser om, att Beust genom de österrikiska diplomatiska agenterna varit verksam vid de sydtyska hofven, för att påskynda bildandet af ett sydtyskt förbund och en anslutning af detta till Österrike. Men dessa sträfvanden synas icke öfverallt hafva funnit ett gynnsamt mottagande. Så lärer den bayerske premierministern v. d. Pfordten redan före v. Belsts inträde i österrikiska ministeren med bestämdhet hafva tillbakavisat detta anbud, hvilket emellertid haft till följd, att regeringen i Wien hemkallat sin ambassadör i Mänchen, baron Blome. Enligt de nyaste underrättelserna synes ett ombyte af system i Bayern icke vara otroligt, enär r. d. Pfordten — efter hvad som säges — lärer skola afträda sin plats till förre utrikesministern i Baden, Fdelsheim, eller till den från centralparlamentet år 1849 väl bekante Heinrich v. Gagern (begge tillhörande det österrikiska partiet); men ett förnyande af alliansen mellan Usterrike och Bayern är icke destomindre en mycket aflägsen eventualitet. Att utrikesministrarne i Iessen-Darmstadt och Wärtemberg stå i ett vänskapligt förhållande till v. Beust, torde vara af ingen betydelse. Så länge Bayern håller sig i en passiv ställning, skall planen till bildandet af ett sydtyskt förbund knappast göra några framsteg. Hvad usterrikes förhållande till de andra europeiska makterna angår, så fortfar man i den tron, det man i Wien arbetar för en allians med Frankrike; den ifrigaste förfäktaren af denna plan är furst Metternich, som också qvarstannat på sin post som ambassadör i Paris. Många skäl förefinnas emellertid, hvilka ålägga franske kejsaren försigtighet; ett af de väsendtligaste är visserligen den jäsning och det öfvergångstillstånd, som icke blott herrskar i Österrikes militära och finansiella förhållanden, utan äfven i dess inre författningsangelägenheter. Då v. Beust i September utnämndes till österrikisk utrikesminister, rådde stor glädje bland de tyska centralisterna, enär de af honom hoppades, att den skrinlagda riksförfattningen skulle åter uppväckas från de döda. De tyska partiorganerna i Wien gingo så långt i sina sangviniska förhoppningar, att de betecknade den federalistiske grefve Belcredis utträde ur ministeren som en afgjord sak och utpekade åtskilliga f. d. sachsiska och sydtyska ministrar såsom bestämda att öfvertaga krigsportföljen, handelsportföljen, o. s. v. i det Beustska kabinettet. , Man må säga om v. Beust hvad man vill, så mycket är säkert, att hans politik skall framför allt annat blifva tysk. Med dessa ord karakteriserade de Wienska organerna ,,den nya eran. De hafva nu väntat i fulla 2 månader, men hittills har ingen förändring skett i det förra systemet. Den federalistiske Beleredi är statsminister likasom förut; riksrådet är icke inkalladt; det tyska elementet kan endast uttala sig på provinslandtdagarne, och man märker intet spår till en specifikt tysk politik gentemot de andra nationaliteterna. I början förklarade man dessa fenomener med v. Beusts bekanta smidighet och mångsidighet, men efterhand har det både i pressen och på landtdagarne höjt sig röster, som angripa den nye ministern och fordra ett tydligt program, eller med andra ord: en bestämd partiställning i striden mellan dualisterna (magyarerna), centralisterna (tyskarne) och federalisterna (slaverna). Det är emellertid numera ganska tydligt, att v. Beust icke skall intaga en sådan partiställning och allraminst identifiera sig med det förra riksförfattningspartiet. De uttalanden, som skett på de nu inkallade landtdagarne i de särskildta kronländerna, utvisa nemligen alltför tydligt, att anspråket på Februariförfattningens återinförande endast understödjes af ett proportionsvis litet parti. Den nederösterrikiska landtdagen i Wien har icke låtit fattas skarpa tal både emot Februnariförfattningens upphäfvande och Österrikes uteslutande från Tyskland, samt antagit en häftig adress till kejsaren. Men af de öfriga Provinslandtdagarne hafva hittills endast den salzburgska och den gar utses personer, som visserligen kunna qvarstanna längre tid i tjensten, men ej