hennes syster ofta förleddes i sitt omdöme öfver andra, genom den retliga förfiningen af hennes eget sinne och den alltför stora vigt hon fästade vid grannlagenheten af en stark känslighet och behaget at ett fint sätt. Lik hälften af den öfriga verlden, om det finnes mer än hälften, som äro goda och sinnrika, var Marianne, med förträffliga egenskaper och ett förträffligt sinnelag, hvarken förståndig eller rättvis. Hon väntade af andra samma tänkesätt och känslor som sina egna, och hon dömde deras bevekelsegrunder efter den omedelbara verkan af deras handlingar på henne sjelf. Sålunda inträffade en omständighet, under det systrarne voro tillsammans i sitt eget rum efter frukosten, som ännu mera nedsatte mrs Jennings i hennes aktning, emedan den, genom hennes egen svaghet, händelsevis blef en källa till ny plåga för henne, ehuru mrs Jennings handlade af den största välvilja. (Forts.)