Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1866, sida 2

Taylor i morse sade mig, att miss Walke en dag gaf henne en vink om, att ho trodde mr och mrs Ellison icke skull tycka illa om att få miss Grey gift, t. hon och mrs Ellison kunde aldrig komm: öfverens. Ö Och hvem är Ellisons? IDennes förmyndare; men hon är nm myndig och kan välja hvem hon vill; och ett vackert val har hon gjort! — Eftei en stunds tystnad återtog hon: Er stackars syster har nu gått till sitt eget rum. förmodar jag, för att gråta för sig sjelf Fins det ingenting man kan göra för att östa henne? Stackars liten, det är rikomt att låta henne vara ensam, men n mma några vänner hit, och det skall roa henne litet. Hvad skola vi spela? Jag vet att hon hatar whist; men finns det intet annat spel hon tycker om? l bästa fru, denna godhet är alldeles onödig. Marianne skall troligtvis icke lemna sitt i afton. Jag skall öfvertal kan, att gå tidigt till säng säker hon behöfver hvila. — Ja, ja, jag tror det blir bäst för henne. Låt henne sjelf så a hvad hon vill hafva till qvällsmat, och sedan gå till sängs. Min Gud! inte unde ligt att hon sett så dålig och nedslagen a: dessa sista veckorna; ty jag förmodar den här saken hängt öfver hennes hufvud så pass länge. Och så gjorde brefvet, som kom i dag, slag i saken! Stackars varelse! Om jag haft en aning derom, skulle jag icke för allt i verlden velat mta med henne leröfver; men hur skulle jag kunnat gissa någonting sådant? Jag var säker att det blott var ett vanligt kärleksbref, och ni