Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1866, sida 2

skulle jag sannerligen skicka bud kring hela staden derefter. Nå, det är det besynnerligaste jag kan tänka mig, att er karl skulle så illa bemöta en sådan vacker ficka! Men då det är öfverflöd på penningar d ena sidan, och nästan inga å den andra, bry de sig, gud bevars! icke mera om sådant! — Damen — miss Grey tror jag ni kallade henne — är då mycket rik? — Femtio tusen pund, min vän. Har ni någonsin sett heme? en qvick och belefvad flicka, säga de, men icke vacker. Jag kommer mycket väl ihåg hennes tante, Biddy Henshave; hon gifte sig med en mycket rik man. Men kela familjen är rik. Femtio tusen pund! och de komma just till pass; ty de säga han är alldeles ruinerad. Inte underligt, så som han flängt kring med hästar och hundar! Det tjenar visserligen ingenting till att tala derom: men då en ung man, hvem detvara må, erar en vacker flicka och lofvar att rättighet att svika sitt ord, endast derföre att han blir fattig, och en rikare flicka är till hands för honom. Hvar inte, i sådant fall, sina hästar, hyr ut sitt hus, afskedar sina betjenter och gör en fullkomlig reform på en gång? Jag ansvarar för, att miss Marianne gerna skulle velat vänta tills affärerna blifvit ordnade. Men det går inte an nu för tiden: ingenting, som hör till nöje, kan någonsin försakas af unga män i våra dagar. Vet ni hvad slags flicka miss Grey :? Är hon ansedd att vara älskvärd? — Jag har aldrig hört någonting ondt om henne; jag har i sanning knappast någonsin hört henne nämnas, utom att mrs