Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1866, sida 2

itva peklagad af en sådan qvinna son vady Midådleton! O, hvad skulle han sig: lerom? Elinor rådde henne att åter lägga si; ned, och ett ögonblick gjorde hon det nen ingen ställning kunde skänka henn wila; och i orolig kroppsoch själssmärts tastade hon sig från den ena sidan til len andra, till dess hennes syster mec svårighet kunde hålla henne vid sängen och en stund fruktade, att hon skull lifva tvungen ropa på hjelp. Några drop. var, som hon slutligen öfvertalades at aga, visade sig likväl nyttiga; och frå ten stunden ända till mrs Jennings åter romst låg hon stilla och orör iz lig. XXX Karirner. Jennings begaf sig genast till deas rum så snart hon hemkomnmit, och wan at vänta tills hennes begäran on illeride blitvit besvarad, öppnade hon en och gick in med ett utseende af verkig Oro. — Hur mår ni, min vän? — sade hon ned en medlidsam röst till Marianne, som ände bort ansigtet utan att försöka svara. — Hur mår hon, miss Elinor? Stackars arelse! hon ser mycket dålig ut. Into Ack, det är blott alltför sannt. an skall gifta sig mycket snart — en ålig karl! Jag har intet tålamod med onom. Mrs Taylor berättade mig det re en half timma sedan, och hon hade ört det af en mycket god vän till miss hey sjelf, annars skulle jag sannerligen ke hafva trott det. Godt, sade jag, allt vad jag kan säga är, att om det är sannt, ar han uppfört sig förskräckligt illa mot