Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1866, sida 2

Förständ och känsla). (Öfversättring från Engelskan.) — Och likväl, denna qvinna — hvem vet hurudan hennes list kan hafva varit? — hur länge den kan hafva varit öfvertänkt och hur grundligt genomdrifven at henne! — Hvem är hon? — Hvem kan bon vara? — Hvem hörde jag honom någonsin tala om såsom ung och intagande af hans fruntimmersbekanta? — O! ingen, ingen — han talade med mig endast om mig sjelf. En ny paus uppstod; Marianne var i hög grad upprörd, men slutligen sade hon — Elinor, jag måste resa hem. Jag måste hem för att trösta mamma. Kunna vi icke resa i morgon? — I morgon, Marianne! — Ja; hvarföre skulle jag stanna här? Jag kom endast för Willoughbys skull och hvem bryr sig nu om mig? Hvem älskar mig? — Det skulle vara omöjligt att resa i norgon. Vi äro skyldiga mrs Jennings nycket mera än artighet; och artighet af let vanligaste slag måste hindra en sådan astig afresa. — Nå väl, om två eller tre dagar då; nen jag kan icke stanna här länge; jag can icke stanna för att uthärda alla lessa menniskors frågor och anmärkningar. )essa Middletons och Palmers — hur skall. ag kunna uthärda deras medlidande? Att ÖSe H--T. N:o 288