Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1866, sida 3

Blandade ämnen. En kör af 50,909 sångare. Aftonbladets Paer-korrespondent skrifver: Skandinaviska för eningen i Paris har nyligen erhållit on skrifvelse från baron J. Taylor, stiftare af och ordförande i artistföreningen, med uppmaning att inbjuda alla sångföreningar i Norden till den stora sångar! sten, som kommer att ega rum i slutet af Augusti 1867 i positionen. Alla lännterade, och a allt för att underlätta de resa, genom att arrangera om nedsatt pris på jern af konsertlokaler i Paris och dy När alla väl äro aamlade, skall en täflingsstrid börja mellan de olika nationernas körer och ett pris (som man tror 10,000 francs) skall tilldelas de sångare som af juryn förklaras för segrare. Endast från TyskJand väntar man mellan 20 å 30,000 sångare. Om Sverge kunde skicka den kör som uppträdde på ättekonserten i Stockholms industripalats, så skulle helt säkert den nordiska sången häfda sitt stora anseende. När täflingen är slutad, förena sig alla sångarne till ett beräknadt antal af omkr. 50,009, och tåga med sina fanor till Place de la Concorde, der kejsaren möter dem, för att helsas af en enda unison kör, sjungen af 50,000 röster. Det låter litet sabulöst. ja, det stöter till och med på humbug, men styrelsen för den tillkommande sångarfesten uppger detta program med djupaste allvar och öfvertygelse. Inhjudningen kommer troligen helt snart att bli synlig i de nordiska tidningarne. Frökens lille gosse. Astonbladets krönikeskrifvare berättar följande anekdot: En ung fru som hade gjort en så kallad mesallians — hon var af adlig börd och hade gift sig med en ofrälse köpman — kom, åtföljd af sin lille gosse, att rådföra sig med professor angående sitt hjertlidande eller hvad det var för en sjukdom hon hade. Då professorn frågade med hvem han hade den äran att tala, förklarade hon, för att gifva sig en viss betydenhet, att hon vore född fröken X. — Ah, utbrast den satiriske eskulapen, behagar fröken då stiga in och ta sin lille gosse med sig! Vid denna försmädliga inbjudning gaf stoltheten hes damen ögonblickligen vika för blygseln hos qvinnan, som skyndade att upplysa både att hon var gift och med hvem. om sjelsmord. Den bekante Boswell frågade np gång den engelske lexikograsen Johnson, om denne icke kunde tänka sig nå under hvilken sjelfmord vore berättigadt. Nej., svarade Johnson. — ,Men, anmärkte Bosvell. ,antag, att någon begått ett brott och är säker på att blifva upptäckt? — Då.., svarade d4 är det bättre, att han fyr till ett land, der inte är känd, än till djefvulen, som känner honom.