Förstand och känsla). (Öfversättning från Engelskan.) Att någon slags förbindelse egt rum mellan Willoughby och Marianne kunde hon icke betvifla, och att Willoughby nu var trött dervid tycktes likaledes klart, ty om också Marianne ännu kunde nära sina egna önskningar, kunde hon icke tillskrifva ett sådant uppförande något misstag eller missförstånd. Ingenting utan en fullkomlig förändring af tänkesätt kunde förklara det. Hennes ovilja skulle hafva varit ännu starkare än den var, om hon icke varit vittne till den förlägenhet, som tycktes uttala ett medvetande af hans eget dåliga appförande och hindrade henne att tro honom så lättsinnig, att han från början lekt med hennes systers känslor utan någon afsigt, som kunde tåla undersökning. Frånvaro kunde hafva försvagat hans kär1ek, och tillfälle förmått honom att öfvervinna den; men att en uppriktig kärlek förut funnits till, kunde hon icke formå sig att betvifla. På Marianne, de qval som ett så olyckligt möte redan måste hafva förorsakat henne och på de ännu större, som sannolikt väntade henne, kunde hon icke tänka utan den djupaste oro. Hennes egen ställning vann på jemförelsen; ty under det hon kunde högakta Edward lika mycket som någonsin, om de också skulle blifva skiljda med tiden, kunde detta alltid utgöra hennes tröst. Men alla omständigheter, ) Se HT. N:o 286