gars slitning mellan hopp och tvifvel mottog hr Ringborg ett afböjande svar. På denna ståndpunkt befinner sig hr R. nu. Han lefver i en ständig fruktan för en ovilkorligen snart inträffande slitning emellan de begge kamrarne, som snart skola sammanträda — han väntar anarki, och når den någon tid fortgått, så kommer revolutionen. Men kan Ni gissa hvarifrån hr R. härleder sina politiskt litterära missöden och hvilka som egentigt gjort honom till martyr? Jo — han har kommit på den luminösa idn, att här organiserats ett alldeles specielt censurväsende för honom. Det består af ,,bokförläggareföreningen. Den utgöres enligt hans upptäckt af — boktryckare, som utgifva tidningar, och dessa stå under justitiestatsministern. Förstår nu Ni hvarföre hr R. kallat sin sista broschyr: , Om den svenska censuren.? Med den oroliga tanken fästad på sina egna missöden hos bokhandlarne, har hr R. ytterligare kommit att tänka derpå, att om justitiestatsministern skulle önska genomföra någon radikal åtgärd till förändring af vårt nuvarande statsskick, så skulle han icke vädja till bajonetterna, utan till — — — bekförlåggareföreningen. Dess ledamöter skulle helt enkelt anbefallas att ,,undanhålla allmänheten de upplysningar, som kunde motverka uppfyllandet af en sådan önskan (förändringen af vårt nuvarande statsskick), och tillägger hr R.: en farligare censur lärer svårligen kunna i det mest despotiska land uppsökas. Min redogörelse för br R:s sista broschyr har blifvit alltför lång, men författaren är onekligen ur psykologisk synpunkt betraktad en oförliknelig märkvärdighet.