sentliggörande i en serskild broschyr, försedd med u den pikanta titeln: ,,Om den svenska Censuren. Då jag ej vågar tillsända farbror sjelfva broschyren — den kunde ju bli konfiskerad — så vill jag redogöra för dess innehåll. Att hr Ringborg varit offer för en lika mystisk som fullständig censur, deducerar han till komplett evidens. Deduktionen är onekligen ganska kuriös, men aldraminst lika originel som det sätt, hvarpå han skildrar sitt martyrskap: Förhållandet är att hr R., som sedan några år slagit ned sina bopålar på Hotel Rydberg, i anledning af Marsoroligheterna 1864; producerade en artikel, med rubrik , Några frågor till Stockholms polismyndigheter. Till författarens stora förvåning kunde den hvarken i Stockholms Dagblad eller Dagligt Allehanda intagas. Svärigheter mötte till och med att få den tryckt i broschyrform, men då dessa genom författarens okufliga energi — ty den har aldrig öfvergifvit honom — blefvo öfvervunna, då han med den renaste fadersglädje såg sin uppsats väl häftad och skuren, och då den skulle spridas bland massan af nationen, för hvilken han i parentes sagdt hyser den djupaste missaktning — så mötte äfven distribueringen stora hinder. Bokhandlarne befunnos vara några omedgörliga bestar. Men detta obehag var endast en liten början på den serie af motgångar, som deretter mötte hr R Han var, och är förresten ännu, den mest deciderade motståndare till representationsreformen. Tirr Flachs och Treffenbergs vrede i anledning af nämnde reform var allenast lamsens vrede i jemförelse med herr Ringborgs. Han beslöt naturligtvis att krossa reformförslaget och dess upphofsmän medelst en broschyr, som han kallade Tvifvelsmål, riktad mot den blifvande riksdagsordningen, och till stöd för ,,landets monarkiska styrelseform, hvilken bestämdt sväfvade i lifsfara. Ingen var derom så fast öfvertygad som hr R. Föratt befordra broschyrens spridning, anslogs behållningen deraf till de fattiga inom hvarje kommun, der den blef försåld; men bokhandlarne ville ändå icke sälja broschyren. Några uppgåfvo att ingen hade velat köpa den, och andra lemnade ändå snäsigare svar. Dem till stor harm och hr R. till motsvarande förnöjelse, blef han dock af med fem tusen exemplar. Men i alla fall mötte två vedervärdigheter, som för en man med så koleriskt temperament gingo hårdt till sinnes. Först och främst gjordes försök — påstår hr R. — att framställa honom ,,som ett med allt, både inom naturen och menskligheten, missnöjdt original, en varelse bekajad med en gränslös egenkärlek och i visst fall knappt tillräknelig — och vidare drabbades författaren af det ändå större missödet, att hela tidningspressen — -den usla tidningspressen! — helt och hållet ignorerade hans skrift. Det är också onekligen bra förödmjukande, det der: att göra sig så mycket besvär och stor kostnad, att vilja rädda monarkien, att rida spärr mot radikalismens hydra, och att af den endast mötas med en — gäspning. Men hr R:s politiska tortyr var ännu icke på långt när slutad. Centralreformkomiteen utfärdade den bekanta adressen till allmänheten. Hr R. hastade nu att skrifva en ny broschyr med den pikanta titeln: ..Allmänna Välfärdsutskottet och De Vilseledda — ty han ansåg nu ,,laglöshetens tillständ. hafva inträdt; han var öfvertygad att komitåens åtgärd innebar ,,en at de största vådor för samhällets framtida trygghet och den bestående ordnin-J. gens upprätthållande. Och detta måste i tid sägas rent ut. Men tyvärr! samma halsstarrighet hos bokhandlarne, samma indolens hos tidningarne — hr R. ,,lemnades i ro. Det var hela tacken för hr R:s mod att vilja öppna ögonen på de ,vilseledda, på den okunniga hopenKommo så petitionerna med de 59,000 underskrifterna och med minst lika många anledningar till grämelse för hr R.; dessa beredde sig lyckligtvis ett utlopp uti en ny broschyr: ,, Omröstningen och Folkviljan, hvilken mot all förväntan, enligt författarens egen naiva uppgift, ,.mottogs af press och bokhandel med en fullkomlig — dödstystnad. Han tappade dock ej modet och öfvergaf än mindre sin vackra föresats att rädda fäderneslandet, oaktadt det är befolkadt med dessa afskyvärda radikaler, bokhandlare och ,,den stora okunniga hopen. Trött vid broschyrskrifveriet tillverkade han en ny politisk lifråldningsboj, som blef kallad F Deputationerna, hvilken dock endast mot betalning upptogs i Dagligt Allehandas neutrala afdelning. Visserligen låg deri en källa till glädje. Författaren var nu viss om att ätminstone detta hans pennefoster skulle bli läst, bokhandlarne till stor harm. Men så kom den 5 December. Visserligen smektes hans öra och tjustes hans känslor af flera riddarhustalare, med hvilka han fullt harmonierar, men så måste han ock höra på talare, som ej blygdes yttra, ,,att de, med bibehållande af sin öfvertygelse om (representations-) förslagets brister, ändock ämnade rösta för detsamma. — Det gick för långt. Han störtade hem, fattade pennan, och med blixtens hastighet skrefs en uppsats så morderiskt sönderslitande som han förmådde — kallande den ,,Öfverlöpare för effektens skull. Ännu hade monarkien kunnat. räddas, om uppsatsen blott blifvit tryckt; men Dagligt Allehandas redaktör, som erbjöds uppsatsen, var nog pligtförgäten svara ,att han mot intet pris vidare mottog några artiklar af expeditionssekreteraren Ringborg, emedan han alltför dyrt fått plikta för den om deputationerna. Reformen bifölls då af alla fyra stånden. Hr Ringborgs afgud, den för hvilken han offrat så mycket papper och bläck — , konservatismen nemligen — förlorade nu ,sina förut aldrig svigtande målsmän, hvilka, inom de båda första stånden, med laglighetens fulla rätt uppträdde emot radikalismens Heroer. Och dessa äro nu Sverges herrar. Härmed tyckes väl att hr Ringborgs lidanden ändtligen skulle slutats; men långt derifrån, de inträdde blott i ett nytt stadium, ty de nya riksdagsmannavalen äro för honom en styggelse. Han tror på stora förestående hvälfningar inom staten. och vill bevisa dem med fakta, ,,hemtade från valI 1 resultaterna. Men ,öfvertygad att en inom tid1 ningspressen så illa anskrifven signatur, som hans, s icke kan påräkna dess biträde för allmängörandet so af några egna betraktelser öfver de nyligen slu-so tade riksdagsmannavalen, tillsände han Dagligt Allehandas redaktion en uppsats, hemtad ur The Fortnightly Review, och begärde att den skulle? meddelas svenska allmänheten. Denna uppsats 4 redogjorde ganska fullständigt för vår nya riksdagsordning, som lofordande omnämndes: Men s det var alldeles icke derföre som hr Ringborg ön-v skade artikelns införande, utan blott för att taga i den till utgångspunkt för sina egna expektoratio-,d 8 — — —— -— 2 — — Å— OoO-— O-— —t;—— — AR HLvL. — 2 —2— aAa. Y -:-— — —22 — —— -l—— D A— — —— kund 2—.— — — — a ner i en artikelföljd: ,,landets bästa krafter, som, s :redan i tanken fulländad, endast kräfver pennans behandling. Hr Ringborg hade så mycket större o hopp om att hans anbud nu skulle antagas, som n han fått offert om att bli bolagsman i Allehanda 9