Göteborg den 8 Dec. Vi fira i dag den första årsdagen af den nya riks dagsordningens antagande utaf de förra riksstånden. Det stora verket var denna dag för ett år sedan, vid middagstiden, fullbordadt, sedan preste ständet förenat sig med de andra stånden om antagande af Kongl. Maj:ts proposition i ämnet. Om också inga högtidligare fester ännu utmärka denna dag — hvilket dock sannolikt kommer att i on framtid ske — så lesver dock hågkomsten i tänkande medborgares sinnen, så mycket mer som utgången af riksdagsmannavalen efter den nya ordningen bragt alla olyc i på skam och gilvit öen bästa bekräftelse på de förhoppningar retormens vänner vid densamma fästade. Ännu i denna stund synes oss mer än en gång denna sakens lyckliga utgång nästan som en dröm. Är det verkligen sannt, fråga vi, att detta stora önskningsmål är vunnet? Är det sannt, att svenska folket förmått, på det mest fredliga och värdiga sätt, genomföra denua reform i sitt föråldrade statsskick, hvarigenom vi äro kallade alt gå en ny och ly ramtid till mötes? Ja, det är verkligen så, och derigenom stå vi — kanske det enda folk i Europa iryggade mot den inre oro och de hviö ningar, som hotat oss. Här framträder tillika den tanken, att om reformen ej lyckats vid den tid, då den skedde, så hade ännu större hinder mot densamma uppstålt. Under tiden ha bland annat ett stort i En i det gamla försvar Men om den åsigten hå flsanträ it representalionsrefrmen, , så hade må af adeln, som tillhöra den gamla men, och hvilka nu stodo på reformens sida, ställt sig bå den motsatta sidan. Det var ai i December 1565, som frågan kunde på fredlig äg lösas, och det uppskof, hvarföre motståndarne så bevekligt talade, hade plifvit vida mer än ett uppskof. Att den då löstes, just vid denna tidpunkt, var i sanning nagot så lyckligt, alt först kommande tider uppskatta hela dess betydelse. Må vi alltså uppriktig den tilldrag 2150, hvars skrifva, och må det reform utfördes, blifva ett föredöme Gö andra samhällsförbättringar, i det de som för dem nitälska städse må hafva fö ögat, att ibärdighet och sjelfbeherr kuise äro de dygder, som vinna målet såkkrare och lyckligare än tillfälliga uppbrusn gar, som vanligen esterföljas at förstäm