Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 december 1866, sida 3

henne att vara lugn. Uon bad då genast sin syster anhålla att lady Middleton ville föra dem hem, emedan hon var alltför illamående att kunna stanna en minut längre. Ehuru lady Middleton var midt i ett spelparti, var hon alltför artig, då hon hörde att Marianne var illamående, att göra den minsta invändning mot hennes önskan att resa hem, utan öfverlemnade sina kort åt en vän, hvarefter de reste, så snart vagnen kunde komma fram. Knappast ett ord sades under hemresan. Marianne satt i tyst ångest, för mycket beklämd att ens kunna gråta; men då mrs Jennings lyckligtvis icke var hemkommen, kunde de genast gå till sitt rum, hvarest luktsalt något litet återställde henne. Hon var snart afklädd och i och som hon tycktes önska att få v ensam, lemnade Elinor henne och inväntade i ett annat rum mrs Jennings återkomst, hvarunder hon hade tillräcklig tid att öfvertänka det förflutna. (Forts.) kKunggörelse! (Trogen afs Såm jag under Tecknade i en möc pänninge anstallt, så får jag på dätt strängars vännerligen anmodda de passjoner af denna f samlings pastoratt såm till mig restera med Win pengarne för nästkåmmande fjolår, att kåmma til mäj Torsdag nästkämmande Tisdag och sinna hel 1 skullder kottant lik Kvedera tu i annat fal måste jag vända mig till höga lansinge ä ö utbekommande af minna skullder. forblifver en utaribq skam för alla las Herrans Barn i and att skullder i kan um äro jutrvelens Barn på dänna s elt intugas, Kattunge Pinag. den I N 3 3 2 ddane hellig me Lassjone ricke uttar lla jorden aj 1866. L ij Kyrkovärt (Uppläst i Sätila kyrka i Vestergölland).