Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 december 1866, sida 2

delse, som vi här meddela. Furst Lobkowitz har på sina böhmiska gods merinosfår af det renaste blod, sådane som äro högst sällsynta. Konungen af Preussen blef så förtjust af dessa fårs skönhet, att han straxt lade beslag på dem för sina egna schäferiers räkning, utan att erbjuda egaren den ringaste skadeersättning. , Memorial diplomatique tillägger en vecka derefter: ,, Vi omtalade för åtta dagar sedan händelser, hvilka till en viss grad förklara, att det ofvan ifrån gifna exemplet verkat skadligt äfven på soldaterna, hvilka ansett sig fria från ansvar för alla plundringar. I domen framhålles, att beskyllningar af sådant slag innehålla en direkt förnärmelse mot konungen af Preussen och öfverskrida gränsorna af hvad som bör dragas inför kritiken vid bedömandet af regeringshandlingar och krigsbedrifter. ENGLAND. Från London har till Berlin afskickats ett telegram, enligt hvilket regeringen skulle vara förvissad om, att Stephens antingen redan ankommit till London eller snart skulle ditkomma. Sannolikt sammanhänger härmed det tillkännagifvande, som blifvit uppsatt på husknutarne i London, i hvilket utlofvas de af oss förut omnämnda belöningar, hvilka blifvit utfästade för den, som kommer Stephens på spåren, och den, som fasttager honom. I detta tillkännagifvande lemnas följande beskrifning öfver Stephens utseende: ,, Han ir 42 år gammal, starkt byggd, muskulös och med breda skuldror, 5 fot 7 tum hög, ljust hår, kal hjessa, stort skägg af rödgrå färg, bred panna, milda ögon och i det hela intagande anletsdrag, särdeles små och välskapade fötter. Som särskildt kännemärke anföres, att Stephens brukar tillsluta venstra ögat, då han talar. De nordamerikanska tidningarne meddela romantiska, men utan tvifvel öfverdrifna beskrifningar om hans afresa till Irland. Så berättas, t. ex., att han, tillika med sin generalstab, genom vildmarker och på hemliga vägar, hvilka endast voro kända af fiskare, hade begifvit sig till ett berg vid stranden af staten Maine, der fartyg legat färdiga att mottaga de feniska bröderna. TURKIET. Den grekiska , Indep. Hellenique meddelar, att den engelske ambassadören i Konstantinopel tillstält Porten en not, i hvilken tadlas turkarnes barbariska framfart på Kandia. Angående det förr omtalade mördande, som skulle egt rum i en bergshåla på nämnde ö, heter det nu i samma tidning, att en munk visat turkarne vägen dit. Turkarnes anfall på bergshålan, i hvilken några hundrade qvinnor och barn hade gömt sig, blef emellertid tillbakaslaget af kandioterna; men i förbittringen öfver det oväntade motståndet hade turkarne dragit en mängd brännbara ämnen till ingången af hålan och satte eld derpå. En qväfvande rök började redan utveckla sig, då, likasom genom ett underverk, ett störtregn kom, som släckte elden och frälsade de olyckliga. Några ögonblick derefter kommo kandiotiska detachementer de instängda till hjelp och fördrefvo turkarne, just som dessa på nytt skulle börja sina förskräckliga våldsbragder.