Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1866, sida 3

hemmanet. Men detta åtagande, ehuru fullt tilläckligt för vilkorets uppfyllande, var ej i formelt nseende så affattadt, att Kongl. Maj:t kunde bevilja häraderne någon af de utaf ständerne anslagna nya läkarclonerne. Konungens befallningshafvande sökte då att vid sammanträde i Kongelf d. 20 sistlidne Juli åstadkomma ett formelt riktigt beslut, men äfven detta misslyckades: ty fyra socknar hade haft den oskickligheten att i eller utom leras fullmakter binda sina ombud i frågan vid skyldigheten att säga nej till hela saken, och ombuden hade ej haft högre tankar om deras eget förstånd och omdöme än att de låtit sålunda binda sig, hvadan de, ehuru de tillkännagåfvo att de för egen del insågo sakens vigt och nytta, likväl ansågo sig tvungna att rösta emot sin öfvertygelsp, ett sätt att gå tillväga, som, om det skulle följas af andra kommuner och af andra ombud, skulie göra all öfverläs g och hvarje förebringande äf skäl onyttigt oc mången god sak om intet relan på förhand; men lyckligtvis tänka icke alla kommuner så klent om sina ombud och ej alla ombud så lågt om sig sjelfva, att de åtaga sig ombudsmannaskapet mod på förhand bunden öfveryselse, hvarigenom de få nätt och jemt så mycket värde, som den bit papper, hvarpå deras fullmakt är skrifven. Oriktigheten i detta sätt att gå tillväga i en allmän angelägenhet, som icke ensamt rörer ens eget itan flera tusende andras rätt och väl, upplyses väst genom några af de skäl, som tala för anstälandet af en provincialläkare för Inlands Nordre ych Södre härader, men som ej kunde göra sig zällande just emedan ombuden voro bundna. Det nå tillåtas att anföra några af dessa skäl, då komngens befallningshafvande nu åt de fyra komnuner, som emot de öfrige nio kommunernes önskingar senast sökt göra saken om intet, välvilligt emnat ett nytt tillfälle att fatta ett annat och ättro beslut på de kommunalstämmor, som i sacen äro anbefallde att ofördröjligen hållas. Det nuvarande provincialläkare-distriktetsträcker ig från Qviström till Kongelf och Nordre elf med n längd af 9 mil och en bredd af 2—3 mil, å vilken senare nästan endast finnas de mest elänliga byavägar, som erfordra 3—4 gånger den tid uf färdas, som å allmänna farvägen erfordras. Ditriktet har en folkmängd af 45,527 personer, staionsorten Uddevalla oräknad, i hvilken provincialäkaren har en ganska stor praktik, utom anställing vid Cellfängelset och, om vi ej misstaga oss, såsom andre stadsläkare. En läkare till 45,827 menniskor, och dertill en som har stor stadspraktik! När man nu besinnar afstånden, som provincialäkaren har att i detta stora och besvärliga distrikt färdas, och den tid, som sålunda erfordras r hvarje sjukbesök, så är lätt att inse huru nödändigt det är att distriktet delas, om någon annan del deraf än Uddevalla omnejd skall ega nåson rätt till läkarebiträde alls; och att ej inse! lenna nödvändighet eller att ej vilja bidraga till less afhjelpande, visar ettdera en okunnighet, som ir större än den borde väntas i dessa tider, eller en likgiltighet för medmenniskors väl och rätt, som är allt annat än kristlig eller ens mensklig. Vi hafva sagt likgiltighet för medmenniskors rätt, och vi vilja framhålla detta för de fyra kommuner, Thorsby, Ytterby, Karreby och Romelanda, hvilka neka att bidraga till uppförande och unlerhåll af provincialläkare-bostad, af det skäl att de ej komma att hafva lika stor nytta af läkaren, som de kommuner, hvilka ligga närmare stationsorten, hvartill den mest centralt belägna kommunen naturligen bör utväljas. De emot de niol. bättre vetande och viljande kommunerne uppträdande fyra ovilliga kommunerne hafva förgätit att de äro delar af ett större samhälle, af staten, som ej kan vara likgiltig för att det står illa till i nåson af dess delar, emedan det hela i sin mån lider deraf. För detta helas bästa måste den enskilde ingå på uppoffringar, äfven om ej en personlig fördel tillfaller honom sjelf direkte deraf. såsom t. ex. då staten tillförbinder den barnlöse att lemna bidrag till skolorna. Af enahanda natur äro tillskotten till den allmänna sjukvården. De måste lemnas äfven af den friske, att en sjukvård skall vara att tillgå både för dem, som 1edan äro i behof af den, och för dem, som för tillfället icke äro, men kunna komma i behof deraf. Det är ej heller staten likgiltigt, att genom tredska hos några okunniga och ovilliga staten skall idragas icke allenast olägenhet och skada deraf att det står sämre till i en del af stats-kroppen in det borde och kunde vara, utan ock direkta uppoffringar och utgifter, såsom då staten för en enda medikolegal besigtning eller annan embetsresa i någon af dessa fyra motspänstiga kommuner nödgas i reskostnader utgifva dubbelt eller tredubbelt mot hvad samma resa skulle kosta, om nuvarande distriktet delades, en kostnad för staten, som hvarje gång är många gånger större, än den utgitt samma kommun finge vidkännas för sin andel i läkare-bostadens underhållande. Det är ej heller hvarken likgiltigt för staten eller för invånarne i norra delen af nuvarande läkared striktet, om dessa, hvarje gång läkaren får göf en två å tre dagars resa till södra delen af d striktet, skola vara underkastade minskning i läkarevård. Och sålunda torde det vara tydligt, att om de ifrågavarande nekande kommunerne fortfarande bestrida deltagande i anskaffandet af läkarebostad, så förnärma de onekligen både statens berättigade anspråk och sina medmenniskors rätt och väl. I Det torde då ej återstå annat, än att genom! landstinget, som har sig ålagdt högsta öfverinseendet öfver länets helsovård, söka att förmå dem till uppfyllande af hvad som är deras åtminstone moraliska skyldighet. . Men det må ock tilläggas att dessa kommuner la tillgodose sitt eget bästa. Väl må det medgifvas att de antagligen komma att anlita läkaren mindre än de som ligga i läkarebostadens omedelbara närhet, men de få dock ej längre väg till honom än omkring 2 mil, i stället för de 6 å 7 mil de nu måste färdas, ifall de vilja tillkalla en läkare, som de ega rättighet att påkalla. De invända visserligen att de hafva närmare väg till Marstrand och Kongelf, men i hvardera af dessa städer finnes endast en läkare, af hvilka den ifrån Marstrand ofta för storm och oväder hindras att resa, och af hvilka ingendera är skyldig att resa till landsbygden, och derföre kan antingen taxera en sådan resa efter behag eller låta bli den, om han ej behöfver landtpraktik eller af ålder eller sjuklighet hindras att emottaga den. Dertill kommer att antagligen stadsläkarebetattningen i Kongelf kommer att förenas med läkarebefattning vid det sjukhus, som landstinget beslutat skall der nästa år uppföras, då dervarande läkare, genom instruktion eller göromål, antagligen kommer att alldeles eller nästan alldeles utestängas från landtpraktik, och då nödgas dessa kommuner att söka läkarevård, som väl dock emellanåt behöfves, antingen från Göteborg, derifrån den dock icke kan erhållas utan ganska dryga arvoden, eller måste den långa vägen till Uddevalla anlitas, med utsigt att när läkaren sökes, han ej är hemma, utan, såsom nästan alltid, borta på tjenstgöring i det vidlyftiga distriktet. Dessa olägenheter, som, ifall anbudet att erhålla läkare nu förkastas, komma att kosta många menniskolif eller långvarig ohelsa, och mången af de efterlefvande, som satt sig emot läkarens antagande, bitter ånger när han inser Å och oklokt han handlat, kunna undvikas för en uppoffring för en gång af fem öre på fyrken, motsvarande 1 rdr å 1 rdr 25 öre innehafvare af 1.:dels hemman, af hvilken qvalifikation det stora flertalet af de betalningsskyldige utgöres.