Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1866, sida 2

zlädtigt, gående fram till fönstret under let hon talade, för att betrakta vädret. Jag hade icke tänkt derpä. Detta väder skall qvarhålla många jägare på landet. Det var en lycklig hågkomst; hennes soda lynne återställdes fullkomligt deraf. Det är i sanning ett förtjusande väder för dem, — fortsatte hon, då hon satte sig till frukostbordet. Hvad de måtte njuta deraf! Men man kan icke vänta, att det skall räcka länge. Vid denna tid på året, och efter så mycket regn, skola vi helt säkert få föga mera deraf. Frost skall snart inträffa och troligtvis strängt. Kanske om ett par dagar; denna ovanliga mildhet kan ej gerna räcka längre — ja kanske det kan frysa i natt! — I alla händelser, sade Elinor, som önskade hindra mrs Jennings från att se sin systers tankar så klart som hon gjorde, törs jag säga, att sir John och lady Middleton skola komma till staden i slutet af nästa vecka. — Det kan jag ansvara för, sade mrs Jennings. — Mary får alltid sin vilja fram. — Och nu, gissade Elinor i tysthet, — skall bon skrifva till Combe med denna dags post. Men om hon gjorde det, skrefs och afsändes brefvet i sådan tysthet, att det undgick all hennes vaksamhet. Hur långt ifrån Elinor var att känna sig rigtigt nöjd dermed, kunde hon likväl icke, då hon såg Marianne lifvad, sjelf vara nedstämd. Och Marianne var lifvad, lycklig af det milda vädret och ännu lyckligare i sin förhoppning om frost. Största delen af morgonen upptogs af att lemna kort hos mrs Jennings bekanta, för att underrätta dem om hennes ankomst