Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1866, sida 2

byte af boningsplats; ty ehuru knappast bofast i staden, hade sir John lyckats samla omkring sig nära tjugo unga personer och roa dem med en bal. Detta var likväl en sak som lady Middleton icke gillade. På landet var en oförberedd bal ganska tillåtlig; men i London, hvarest anseendet för elegance var mera vigtigt och mindre lätt erhållet, var det att riskera för mycket för några flickors nöje att få utspridt, det lady Middleton gifvit en liten dans för åtta eller nio par, med två violiner. Mr och mrs Palmer voro bland sällskapet; af den förre, som de icke sett förut sedan deras ankomst till staden, emedan han var mån om att undvika skenet af någon uppmärksamhet mot sin svärmor, och derföre aldrig kom till henne, erhöllo de vid sitt inträde intet tecken till att de voro igenkända. Ilan såg flygtigt på dem, utan att tyckas veta hvem de voro och nickade blott åt mr Jennings från andra sidan af rummet. Marianne kastade en blick omkring rummet då hon inträdde; det var nog, han var icke der — och hon satte sig ned, lika litet hågad att erfara något nöje, som att bidraga dertill. Sedan de varit tillsammans omkring en timme gick mr Palmer fram till fröknarne Dashwood för att uttrycka sin förvåning att se dem i staden, ehuru öfverste Brandon först blifvit underrättad om deras ankomst i hans hus, och han sjelf sagt något mycket lustigt; då han hörde att de skulle komma. — Jag tänkte att ni båda voro i Devonshire, sade han. — Jaså, svarade Elinor. (Forts.)