Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1866, sida 2

— Du väntar således ett bref? sade Elinor, ur stånd att längre tiga. — Ja, litet — icke mycket. Efter en kort paus: — Du har intet förtroende till mig, Marianne. — Ah, Elinor, denna förebråelse af dig — du, som icke har förtroende till någon. — Jag! återtog Elinor, något förvirrad; — i sanning, Marianne, jag har ingenting att omtala. — Icke jag heller, svarade Marianne eftertryckligt; — våra förhållanden äro då lika. Ingen af oss har någonting att omtala, du, emedan du icke meddelar, och jag, emedan jag icke döljer någonting. Elinor, förvirrad af denna anklagelse för förbehållsamhet hos henne sjelf, hvilken hon icke egde frihet att borttaga, visste icke, under sådana omständigheter, hur hon skulle kunna fordra större uppriktighet af Marianne. Mrs Jennings inträdde snart, och sedan biljetten blifvit henne lemnad, läste hon den högt. Den var från lady Middleton, som tillkännagaf deras ankomst till Conduit Street aftonen förut och utbad sig hennes mors och kusiners sällskap till följande afton. Affärer å sir Johns sida, och en stark förkylning å hennes egen, hindrade dem att komma till Berkeley Street. Bjudningen antogs; men då den utsatta timman närmade sig, hade Elinor någon svårighet att öfvertala sin syster att följa med, ty hon hade ännu icke sett Willoughby och ville dersöre ogerna riskera, att han skulle förnya sin visit under hennes frånvaro. Elinor fann, då aftonen var till ända, att smak icke förändras genom ett om