Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1866, sida 2

traktade Marianne; och hans lynne 3 var sannolikt mera dystert än då han var på Barton Park. Omkring en vecka efter deras ankomst fick man visshet om att Willoughby äfven anländt. Hans kort låg på bordet, då de kommo in efter morgonens promenad. — Gode Gud! utropade Marianne, — han har varit här medan vi voro ute Elinor, glad att vara försäkrad om hans ankomst till London, vågade nu säga: — Var öfvertygad, att han skall komma igen i morgon. — Men Marianne tycktes knappast höra henne och skyndade, vid mrs J ennings inträde, ur rummet med det dyrbara kortet. Under det denna händelse lifvade Elinors lynne, återgaf den hennes syster all hennes förra oro. Från detta ögonblick var hennes sinne aldrig lugnt; väntan att få se honom hvarje timma af dagen gjorde henne oförmögen till någonting. Hon bad tagna af hvad som keley Street under den första blicken de återvände, var no att Willoughby icke sök der. lades på bordet. framträdande. — Nej, miss, till i sin hand. så förargligt! enträget att få sta morgon, då de andr Elinors tankar voro helt och hållet uppEn biljet nna hemma följande a foro ut. kunde passera i Berderas frånvaro; men på hennes syster, då g hatt underrätta henne aflagt något nytt beinbars just nu och — Iill mig! utropade Marianne, hastigt min matmoder. Men Narianne, icke öfvertygad, tog der — Den är verkligen till mrs Jennings