Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1866, sida 2

skap kan skänka oss nöje, eller hvars beskydd skall gifva oss ansende. — Detta är mycket sannt, svarade henres mor; — men i hennes enskilda sällskap kommen J ej att vistas mycket, och offentligen skolen J nästan alltid uppträda med lady Middieton. — Om Elinor afskräckes af sitt misshag för mrs Jennings, sade Marianne, — behöfver det åtminstone icke hindra mi att antaga hennes bjudning. Jag har inga sådane skraplor, oci r säker, att jag ganska lätt skall kunna öfverse med hvarje AH obehag. linor kunde icke låta bli att småle åt denna förklarade likgiltighet för sättet hos en person, mot hvilken bon ofta hade haft svärt att öfvertala Marianne att uppföra sig någorlunda artigt, och beslöt inom sig, att om hennes syster envisades i attresa, skulle hon också rosa, emedan hon icke ansåg det passande, att Marianne skulle lemnas ensamt åt ledningen af sitt eget omdöme, eller att mrs Jennings skulle vara öfverlemnad åt Mariannes godtfinuande, beträffande all trefnaden under de timmar hon tillbragte i sitt hem. Med detta beslut försonades hon så mycket lättare, då ihåg, att Edward Ferrars, enligt ättelse, icke skulle komma till staden förrän i Februari, och att deras besök, utan något obilligt förkortande, kunde vara slut innan dess — Jag vill att J båda skolen resa, sade mrs Dashwood; — dessn invändningar äro narraktiga. J skolen så mycket nöje af att vara i London, och isynnerhet af att vara tillsammans; och om Elinor nå ågonsin ville nedlåta sig till att känna någon försmak af nöje, skulle hon förutse: det der