Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1866, sida 2

del ar, som skulle tillfalla dem alla genom denna skiljsmessa. — Jag är förtjust i plancn, utropade hon; —— det är just hvad jag kunnat önka. Margaret och jag skola få lika sto nytta deraf som m sjelfva Då ni och sädle tons äro borta, skola vi så lugnt gt tillsammans sysselsätta oss ned a böcker och vår musik. I skolen finna Margaret så förkofrad vid er återkomst! Och jag har också en liten plan att ändra edra rum, hvilket nu kan ällas utan obehag för någon af eder Det är my; itt, att J skolen få komma till stad jag ville att hvarje ung qvinna af ert ständ skulle blifva bekan med lifret och nöjena i London. J skoien vara i on god, moderlig qvinnas värd, om hvars välvilja för er jag icke hyser något tvitvel. IIögst sannolikt skolen ni också få se eder br r; och hvilka hans eller hans hustrus sel än må vara, kan då jag betänker bvems son han är, icke uthärda, att J skolen vara så helt och hållet aflägsnade från hvarandra. Lhuru mamma, med sin vanliga omvår lycka, sade Elinor, — har rje hin ider för den närvarande planen, finnes der äl ett inkast deremot, som, enligt min tanke, icke så lätt kan k Mariannes ansigte förlängdes. — Och hvad, sade mrs Dashwood, — ämnar min kära, försigtiga Elinor invända? IIvilket sruktansvärdt hinder skall du nu komma fram med? Låt mig icke höra et fterna derför. — Mm invänduing är denna: ehuru jag tror mrs Jennings har elt mycket godt hjerta, är hon icke den qvinna, hvars sällverk