Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1866, sida 3

denna underrättelse; — det skulle varit mig ett stort nöje att trälfa er der! Men! säkert skola er bror och syster bedja er komma till sig. — Det står icke i min makt att antaga deras bjudning, om så vore. — Så olyckligt! Jag hade så säkert litat på att träffa er der. Anne och jag skola i slutet af Januari resa till några slägtingar i London, som flera år bjudit oss till sig. Men jag reser endast för att få se Edward. Iian kommer dit i Februari, annars skulle London icke hatta några behag för mig. Elinor kallades nu till spelbordet, och de båda damernas förtroliga samtal var således slut, hvilket båda underkastade sig utan någon motsträfvigket; ty ingenting hade blifvit sagt å någondera sidan, sem gjorde att de tyckte mindre ill ad la om hvarandra än förut. Elinor satte sig tll spelbordet med den sorgliga öfvertygelsen, at Edward icke allenast saknado kärlek för den person, som skulle blifva hans hustru, utan att han icke en gång hade utsigten att blifva någorlunda lycklig i sitt äkt skap, hvilket han kunde b enom uppriktig kärlek å hennes sidda; ty egennytia ensamt kunde förmå henne att vidhålla en förbindelse, af hvilken hon tyc komligt medveten att han var v Från denna stund vidrördes al net af Elinor; och då det inledde som sällan underlät något och som var serdeles mån om att un rätta sin förtrogna om sin lycka hvarje gång hon fick ett bref från Edward, behandlades det af den förra med lugn och försigtighet, och afslutades så snart artigheten tillät; ty hon tyckte att sådana sam