Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1866, sida 2

skall få skäl att ångra det. Ert tillstånd är mycket beklagligt; ni tyckes mig vara omgifven af svårigheter, och ni skall behöfva hela er ömsesidiga kärlek för att ej duka under derför. Mr Ferrars, tror jag. beror helt och hållet af sin mor. — IHan har blott två tusen pund, som äro hans egna; det skulle vara en galen skap att gifta sig derpå, churu jag, föl min egen del, skulle kunna uppgifva utsigten till mera, utan en suck. Jag har alltid varit van vid små tillgångar och ville gerna kämpa med fattigdom för hans skull; men jag älskar honom för högt att vilja vara orsaken till att kanske frånröf, va honom allt hvad hans mor kunde gifva honom, om han gifte sig efter hennes önskan. Vi måste vänta, kanske många år Med nästan hvarje annan man i verlden skulle det vara en förskräcklig utsigt; mer Edwards kärlek och ståndaktighet vet jag att ingenting kan beröfva mig. — Denna öfvertygelse måste vara allt ör er, och han uppehålles utan tvifvel a samma förtroende till er. Om styrkan aj er ömsesidiga kärlek hade aftagit, som det lätt kan hända under en fyraårig för lofning, skulle er ställning i sanning varit ekl: Lucy såg härvid upp; men Elinor aktade sig noga sör hvarje uttryck, som kunde gifva hennes ord en misstänksam syftning. — Edvwards kärlek för mig, sade Lucy, nar blifvit satt på ett härdt prof genom vår långa, mycket långa skiljsmessa sedan vi först blefvo förlofvade, och den har så väl bestått det, att det skulle vara oförlåtligt af mig att nu betvifla den. Jag kan tryggt säga, att han aldrig förorsakat mig ett ögonblicks oro i det fallet.