Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1866, sida 2

dig att gifva er del af hemligheten, ty den angår äfven er. Jag förmodar ni sett Edward tillräckligt att veta det han föredrager kyrkan framför hvarje annat embete; nu är min plan, att han skulle taga prestexamen så snart som möjligt; och sedan kunde kanske er bror, genom er inflytelse, som jag är öfvertygad ni skulle vilja använda af vänskap till honom, och jag hoppas af någon tillgifvenhet för mig, öfvertalas att gifva honom Norlands pastorat, om hvilket jag hört, att det lir vara mycket godt, och att den närvarande innehafvaren troligtvis icke skalllefva länge. Det skulle blifva tillräckligt att gifta oss på, och vi kunde lemna det iga åt tiden. — Det skulle alltid göra mig lyckl svarade Elinor, — att gifva mr Ferrars något bevis på min aktning och vänskap; men inser pi inte, att min bemedling vid ett sådant tillfälle skulle vara full! komligt obehöflig? Han är bror till mrs John Dashwood — det måste vara en tillräcklig rekommendation för hennes man. — Men mrs John Dashwood skulle ick mycket gilla att Edward blef prest. — Då misstänker jag att mitt inflytande skulle göra ganska litet. De voro åter tysta några minuter. Slutligen utropade Lucy, med en djup suck: — Jag tror det vore bäst att genast göra slut på alltsammans genom att slå upp förlofningen. Vi äro så omgifna af svårigheter på alla sidor, att ehuru det skulle göra oss olyckliga för en tid, skulle vi kanske blifva lyckligare till slutet. Men ni vill icke gisva mig något råd, miss Dashwood? — Nej, svarade Elinor med ett leende, som dolde mycket upprörda känslor, — i