Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1866, sida 2

mig, att hon är en öfvermättan stolt qvinna. — Jag sökte visserligen icke ert förtroende, sade Elinor; men pi gör mig icke mer än rättvisa, då ni tror att ni kan förlita er på mig. Er hemlighet är säker hos mig; men förlåt mig om jag uttrycker någon förvåning öfver ett så onödigt meddelande. Ni måste åtminstone insett, att min vetskap deraf icke kunde bidraga till dess säkerhet. Då hon sade detta, såg hon allvarsamt på Iatcy, i hopp att upptäcka någonting i hennes anletsdrag, kanske falskheten af a delen af hvad hon sagt; men Lucy, förändrade icke en min. i — Jag var rädd ni skulle tycka, att: jag tog mig en stor frihet mot er, sade hon, — i att säga er allt detta. Jag har, visserligen icke känt er länge, personligen j åtminstone, men både er och hela er fa-! milj genom beskrifning en lång tid; och så snart jag fick se er, föreföll det mig au, som om ni varit en gammal bekant. Dessutom tyckte jag verkligen, att jag var skyldig er någon förklaring, i närvarande fall, sedan jag gjort så noggranna efterfrågningar angående Edwards mor; och jag är så olycklig att icke hafva en enda varelse, hvars råd jag kan begära. Anne är den enda person, som vet om det, och hon har inte alls något omdöme; hon gör mig i sanning mycket mera ondt än godt, ty jag är i beständig oro att hon skall. förråda mig. Hon förstår inte att tiga, som ni väl märkt; och jag vari den största ångest häromdagen, då Edwards namn nämndes af sir John, att hon skulle omtala alltsammans. Ni kan icke föreställa er huru mycket jag genomgått, jag undrar . a,