Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1866, sida 3

vara synd emot Gud att beröfva en man af politisk betydelse medlen att bevara sitt inflytande och derigenom tjena motståndarnes sak. Vi hafva derföre i det bref, vi tillskrifvit din hustru, inskränkt vår begäran till 80.000 drachmer. Vi kunde visserligen hafva bemäktigat oss en man utan politisk betydelse. af jordegarnes klass, och derigenom skaffat oss flera penningar, ty sådane menniskor kunna ej fordra att man vid dem skall fästa något afseende; men vi föredrogo emellertid en man sådan som du, dels för att det kunde tjena såsom en lärdom för ministrar, folkrepresentanter, deputerade och andra, hvilka, efter att sjelfva hafva uppväckt revolutioner och förfört andra till förbrytelser, försumma att skänka landet lugn genom en allmän amnesti, utan i stället låta goda medborgares hufvuden falla på schavotten, dels för att vi önskade göra en fångst, som kunde väcka uppseende. Man vet i sanning icke, hvaröfver man mest skall förundra sig, antingen öfver banditernas ogenerade fräckhet, hvarigenom de prisa sig sjelfva som patrioter, eller den lycka, hvarmed de drifva sitt yrke. Hr Soteropoulos fångenskap varade i ungefär 5 veckor och kostade honom omkring 90,000 drachmer. Giltigt skäl. En bonde i trakten af Amiens dödade sin grannes hund. Denne stämde honom inför fredsdomaren. ,Hvarför har du dödat hunden? frågade honom denne rättvisans handhafvare. ..Han ville bita mig, jag försvarade mig och dödade der under hunden. ,.Du har gått för långt, min vän, invände domaren: ,,Du skulle hafva ändt om din bössa och försvarat dig med kolfvenk. Det skulle jag visst hafva gjort, invände vår fyndige bonde, om hunden gjort på samma sätt och anfallit mig med svansen i stället för tänderna. Jesu såällskap. jesuiter-orden, består för närvarande af 7,529 medlemmar, hvilka äro fördelade på 19 ordens-provinser. Af dem äro 1,395 missionärer, spridda öfver alla delar af jorden; 333 äro medlemmar af den österrikiska provinsen, hvars hufvudman är tyrolske patern Georg Patiss. Gontral för hela orden är belgiske patern Peter Berk. Schamyl på en hofbal i Petersburg. Ur en korrespondens från Petersburg till Times, om balen på prinsessan Dagmars bröllopsdag, hemta vi följande: Ett antal tscherkessiska uniformer såg man också och bland en samling mörka, vildt blickande ansigten visade man mig på Schamyl. Fordom lejonet på Kaukasus är han nu en skröpig gammal man med håliga kinder och mildt utti i sina regelbundna, men ej särdeles imposanta drag. Han bar en hvit tunica under en vid. kaftan och på hufvudet en hvit tiar, kantad nederst med svartullige fårskinn. När han satt der bland sin svite — för honom ensam var en stol framsatt — och långsamt räknade kulorna i sin rosenkrans, utgjorde hans person en prydnad, sådan alla ryssars sjelfherrskare ej kunde önska sig den mera storartad. På hans venstra sida stod en herre i rysk diplomat-uniform, af hvars ansigte man gissade till österländningen och hvilken tjenade den store hötdingen som tolk. En Schamyls son, deltagare i fadrens ärofulla fångenskap, stod : lutad mot karmen af fadrens stol, klädd i den bekanta tscherkessiska drägten, på hufvudet en ofantlig kalpak — ett slags grenadiermössa, dock ej af svart björnskinn, utan af hvitt lamskinn. Sonen är mycket lik sin fader, har dennes egendomliga, på samma gång passiva och hotande ansigte, erinrande om en dold vulkan. Men för tillfredsställande af sin på djupet lefvande passion torde han knappt få tillfälle; det kunde blott ske på ett öppet slagfält och under Rysslands kejserga fana. De dagar äro förbi, då han kunde änka på att ströfva fritt omkring i spetsen för sin stam. Tydligen är han också mera civiliserad än han ser ut. Öfver hans bergkostym med patronväskan på bröstet hängde en elegant lorgnett, den han då och då handterade med en salonghabituts grace. Hans händer voro behandskade med finaste parisertillverkning och då en gardesofficer tilltalade honom på landets språk bugade han sig småleende och svarade i komplett hofton. En tscherkess-gosse om 8 eller 9 år, med hufvudet begrafvet i en svart kalpak, och några andra fullt förryskade bergssöner i kedjepansar, fulländade den tilltalande gruppen. Den i närheten stående general Krabbe, som vunnit sitt krigarerykte i Kaukasus, och en ung dam, som förlorat sin man i Kaukasus, bildade den påfallande kontrasten ... Under attonens lopp yttrade kejsar Alexander, då han med kejsarinnan passerade genom salongen, några ord till Schamyl, hvilken, med händerna öfver bröstet, rest sig upp. och : hvars ansigte strålade at glad tacksamhet. Äfven storfursten Konstantin, en furste med mycket intelligent och beslutsamt ansigtsuttryck, helsade patriarken med en gammal bekants förtrolighet. Uppenbarligen är den gamle krigshjelten icke blott i fången, utan äfven tämjd och kanske förvandlad : till en god vän. En af de märkvärdigaste personligheter. som någonsin suttit på engelska underhusets bänkar, är väl utan tvifvel den ur valstriden i Wex ford mot Pope Hennessy nyligen såsom segrare utgångne nye parlamentsledamoten ÖKavanagh. Vi ha här en man för oss — skrifver en engelsk tidning — som är född utan armar och ben; han har i stället för sådana blott några tum långa stumpar, inga händer eller fötter, följaktligen ej heller några fingrar eller tår, men det oaktadt har han visat sig vara en lika djerf ryttare och för träfflig skytt som skriftställare och tecknare, Hufvudet har manligt vackra drag, i hvilka intelligens och ovanlig själskraft äro utpreglade, och de ha tillkämpat sig seger öfver kroppens ofullkomligheter. MKavanagh är nu i sitt 43:dje lefnadsår, är gift och fader till en talrik familj af ! vackra barn. Han är en angenäm sällskapsman och en nyligen af honom utgifven beskrifning på sin resa, som han gjort på sin yacht Eua, lemnar vittnesbörd om en ovanlig begåfning. När han skrifver eller tecknar håller han pennan i munnen och för den med ena armstumpen, och häri 4 har han uppnått en förvånande färdighet. Till. häst sitter hn i en slags korgsadel och styr djuret med öfverraskande lätthet. Störst torde han 7 dock vara i sin skicklighet att sköta ett fyrspann. På långt afstånd hör man hans piskas klatschanI de under det hästarne skynda framåt i starkaste 5 fart. Alexander Dumas fortsätter om kort tid äter) igen sitt veckoblad le Mousduetairesom han, upphörde med för att med Garibaldi ila till Mar4 sala och befria Italien, ty det är den fantasirike 1 romanförfattarens fasta öfvertygelse, att han MycI ket väsendtligt har bidragit till Italiens pånyttdelse. För att nu vinna spridning fär sin tidning har Dumas till en del provinstidningar öfverskickat bref, i hvilka han vänder sig till alla damer och beder dem prenumerera på le Mousquetaire; hvarje abonnent för ett qvartal får i premie 2 band af hans romaner, och den storeAlexander tillbjuder sig att egenhändigt skrifva sitt namn framtill i dessa två band. Ian tillfogar slutligen, att han heldst korresponderar direkte med sina qvinliga läsare och abonnenter. Stort jernbantåg. En amerikansk tidning beI rättar, att för kort tid sedan lokomotivföraren på c ett ofantligt långt godståg på Catawissabanan till I r förskräckelse såg ett ljus framför sig, hvilket, , som det förekom honom, hefanng på jernyägsspåri ret. Han gaf straxt varningssignal, vagnärne brom-I sades och tåget stannade. men det gåtfulla ljuset 1 stod äfven stilla, och lokomotivföraren gjorde nu! till sin glädje den upptäckt, att det var signalFtopna nå ista vagnen i hans eget tåg, hvilken öljd ak en ofaniligt stor håga, banan inst ) på detta ställe begkref, hade ko i 5 j ällning till lokomotivet, att den visade s för detta, Penna berättelse är ett motstycke till bistorien om en man, hvilken egde en så snabblöpande häst, att ryttaren, då han en gång red några gånger i fyrsprång omkring ett ise It rundt torn, var nära deran att upphii ig sjelf. ätmink de rvggen af sig sjelf, eller att han an gång såd eort st så fort. att nan skinuf få sill eben Skugga. Skadeersättning, Fn amerikansk tidning herättar om en kines vid namn Mong Shaw Loo, som nyligen anstält åtal mot ett amerikanskt ång1 8 1 2— —