Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1866, sida 3

goda. — J måsten komma — jag förklarar att J skolen komma. J kunnen icke tro, hur mycket J skolen komma att tycka om dem. Lucy är mycket vacker och så munter och behaglig! Barnen hålla sig redan till henne, som om hon vore en gammal bekant. Och de längta båda så myc ket att så se er; ty de hafva hört på Exeter, att J ären de skönaste varelser i verlden; och jag har sagt dem, att det är fullkomligt sannt. Jag är säker att J skolen blifvå förtjusta i dem. De hade hela vagnen full af leksaker till barnen. Hur kunnen J vara så elaka att inte komma? De äro ju edra kusiner på sätt och vis. J ären mina kusiner, och de äro min hustrus! sålunda måsten J vara slägt. Men sir John lyckades ej förmå dem att följa med genast; han kunde endast erhålla deras löfte att komma till Barton Park inom ett par dagar, hvarefter han lemnade dem, förvånad öfver deras liknöjdhet, för att gå hem och ånyo prisa deras behag för fröknarne Steele, liksom han redan hade prisat dem för Dashvoods. På deras utlofrade visit och presentation för fröknarne Steele egde rum, funne de hos den äldsta, som var nära trettic sår, med ett mycket simpelt utseende, ingenting att beundra; men den andra, som licke var mer än tjugotvå eler tjugotre år, var mycket vacker. Deras sätt va serdeles artigt, och Elinor måste snart till. stå, att de egde klokhet och sörstånd, di hon såg med hvilken beständig och skarp sinnig uppmärksamhet de sökte göra sig behagliga för lady Middleton. För henne: barn visade de en stor förtjusning, prisad deras skörhet och uppfyllde alla dera: