Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1866, sida 3

försäkri gar gällde i det afseendet ingenting alls. Att de voro hennes slägtingar, gjorde saken så mycket varre; och mrs Jermings försök till tröst voro derföre olyckligt grundade, då hon rådde sin dotter att icke bry sig om huruvida de voro gentila, emedan de alla voro kusiner och icke behöfde vara så noga med hvarandra. Då det nu i alla fall var omöjligt att hindra deras ankomst, underkastade sig lady Middletoa tanken derpå med all en väl uppfostrad qvinnas filosofi, och nöjde sig med att blott gifva sin man en mild förebråelse derför fem eller sex gånger om dagen. De unga damerna anlände, deras utseende var på intet sätt simpelt eller obehagligt. Deras klädsel var mycket nätt, deras sätt mycket artigt; de voro förtjusta i huset och betagna i möbleringen; och de tyckte lyckligtvis så mycket om barn, att lady Middleton fattade goda tankar om dem, innan de varit en timma på Barton. Hon förklarade, att de verkligen voro mycket hyggliga flickor, hvilket i hennes mun var detsamma som entusiastisk beundran. Sir Johns förtroende till sitt eget omdöme steg vid detta beröm, och han begaf sig genast till villan, för att omtala fröknarne Steeles ankomst och försäkra, att de voro de sötaste flickor i verlden. Ett sådant lof som detta var likväl icke mycket att rätta sig efter; Elinor visste väl, att man kunde träffa de sötaste flickor i verlden i hvarje del af England, under hvarje möjlig omvexling i utseende, lynne och förstånd. Sir John önskade, att hela familjen genast skulle gå till Barton Park och se på hans gäster. ( — Kommen nu, sade han — varen så