blifva så löjligt att se alla hans bref adres serade med M. P. --Men vet ni, han sä ger att han aldrig skall frankera för mig Han förklarar att han icke vill det. Gö ni icke det, mr Palmer? Mr Palmer gaf ej akt på henne. — Han kan inte fördraga skrifning fortsatte hon; — han säger att det är rik tigt förskräckligt. — Nej, sade han, — jag har aldrig sag någonting så oförnuftigt. Påbörda ick mig alla dina missbruk af språket. — Der ser ni hur lustig han är. Så dant är alltid hans sätt! Ibland vill har inte tala till mig på en half dag, och si kommer han med någonting så tokigt. Hon gjorde Elinor mycket flat, då d återvände till salongen, med att fråga on hon inte tyckte ofantligt mycket om mi Palmer. — Helt säkert, sade Elinor; — han tyc kes vara mycket angenäm. — Åh, j ag är så glad att ni tycker on honom. Jag trodde att ni skulle det; ocl mr Palmer är mycket intagen i er och edra systrar, skall jag säga er: och ni kar icke tro hvad han skulle blifva ledsen, om ni icke ville komma till Cleveland. Jag kan icke begripa hvarföre ni gör invändningar deremot. Elinor var åter tvungen att afslå hennes bjudning och göra ett slab på hennes enträgenhet genom att förändra samtalsämne. Hon ansåg det troligt, då de bodde i samma grefskap, att mrs Palmer skulle kunna gifva någon närmare upplysning om wW illoughbys karakter, än som kunde erhållas af Middletons; och hon var angeläsen att af hvem som helst få en sådan