inte egnadt att tillviana honom någons till gifvenhet, utom hans hustrus. — Min bästa miss Dashwood, sade mrs Palmer en stund derefter, — jag har er stor ynnest att utbedja mig af er och et syster. Vill ni komma och tillbringa er tid på Cleveland under julen? Åh, gör det — och kom medan Westons äro hos oss Ni kan icke tro bur glad jag skulle blifva — Min engel, vändande sig till sin man — längtar du icke att fröknarne Dashwood skola komma till Cleveland? — Helt säkert, svarade han föraktligt — jag kom just i den afsigten till Devonshire. — Nu ser ni, sade hans fru, — att mi Palmer väntar er; derföre kan ni icke neka att komma. De afslogo båda ifrigt och bestämdt hennes inbjudning. — Men ni måste och skall komma. Jag är säker att ni skulle tycka om det. Westons skola vara hos oss, och det skall blifva riktigt förtjusande. Ni kan icke tro hvad Cleveland är för ett vackert ställe: och vi äro så glada nu, ty mr Palmer reser vid den tiden alltid omkring för att värfva röster till valet; och det kommer så många till oss, som jag aldrig sett förut, det är riktigt förtjusande! Men, stackars man! det är mycket tröttsamt för honom, ty han är tvungen att göra sig omtyckt af alla. Ulinor kunde knappast afhålla sig från att skratta, då hon samtyckte till svårigheten deraf. — Hvad det skall blifva roligt, sade Charlotte, -— då han kommer i parlamentet! Hvad jag skall skratta! Det skall