Lady Middleton vände sig nu till mi Palmer och frågade om det stod något nytt i tidningarne. — Nej, intet alls, svarade han och fortsatte att läsa. Ö Här kommer Marianne, utropade sir John. — Nu, Palmer, skall du få se en förbannadt vacker flicka. lan gick derefter ut i korridoren, öppnade dörren och förde sjelf in henne. Mrs Jennings frågade henne, så snart hon kom, om hon icke verit på Allenham; och mrs Palmer skrattade så hjertligt vid denna fråga, liksom för att visa att hon förstod den. Mr Palmer såg upp, då hon inträdde i rummet, fixerade henne några minuter och började sedan åter lisa. Mrs Palmer fick nu sigte på ritningarne, som hängde kring rummet. Hon steg upp för att undersöka dem. — 0, hvad de äro vackra! Se bara, mamma, huru söta! Jag förklarar att de äro riktigt förtjusande; jag skulle aldrig tröttna att betrakta dem. Sättande sig åter ned, glömde hon snart att de funnos i rummet. Då lady Middleton steg upp för att taga afsked, uppsteg äfven mr Palmer, lade bort tidningen, sträckte på sig och såg sig omkring på dem. alla. — Min engel, har du sofvit? sade hans hustru skrattande. Han gaf henne intet svar: anmärkte endast, efter att åter hafva granskat rummet, att det var mycket lågt och taket mycket krokigt; hvarefter han bugade sig och lemnade rummet med de öfriga. Sir John hade bedt dem alla mycket j enträget, att de skulle tillbringa följande dagen på Barton Park. Mrs Dashwood