Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1866, sida 2

eget hade synts henne felaktigt. Sjelfbe herrskning satte hon föga värde på; — med häftig kärlek var den omöjlig, mec lugn kunde den icke hafva någon förtjenst Att hennes systers kärlek var lugn, vå gade hon icke förneka, ehuru hon rodnade för att tillstå det; och på häftigheter af sin egen gaf hon ett mycket slående bevis genom att älska och akta denna syster, 1 trots af denna förödmjukande öt vertygelse. Utan att stänga sig inne från sin familj, eller lemna huset för att undvika dem, eller ligga vaken hela natten och fundera, fann Elinor att hvarje dag skänkte henne tillräcklig ledighet att tänka på Edward och hans upptörande i hvarje möjlig omvexling, som hennes olika sinnesförfattning vid olika tillfällen kunde frambringa, — med ömhet, medlidande, bifall, klander och tvilvel. Der fanns ögonblick i öfverflöd, då konversation, om icke af hennes mors och systrars frånvaro, åtminstone af beskaffenheten af deras sysselsättningar, var förhindrad bland dem, och hvarje verkan af enslighet frambragt. Hennes tankar kunde icke fängslas annorstädes; och det förflutna och framtiden, i ett så inIressant ämne, måste stå för henne, tilltvinga sig hennes uppmärksamhet och upptga hennes minne, tankar och fantasi. Ur sådana drömmar väcktes hon, då hon att vid sitt ritbord en morgon kort efter ådvards afresa, genom ankomsten af fremmande. Hon var händelsevis alldeles ensam. Tillstängandet af den lilla porten, id ingången till gården, drog hennes blickar till fönstret, och hon såg ett stort sällkap, som spatserade upp till dörren. Derbland voro sir John och lady Middleton