Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1866, sida 2

och segern — han är vär. UTRIKES, TYSKLAND. Vid det Wärtembergska universitetet i Täbingen har på sista tiden bland professorer och studenter rådt mycken oro i en sak, som väcker stort uppseende i hela Tyskland, enär det rörer politiska sympatier och antipatier, hvilka hota att ånyo väcka till lif den gamla striden mellan Norra och Södra Tyskland. En professor Pauli vid nämnda universitet hade i sommar i den bayerska tidskriften ,,Säddeutsche Jahrbiächer offentliggjort en artikel om ,,Schwaberna och deras folkegendomligheter, hvilken artikel genast väckte allmän ovilja, på grund af dess rent preussiska tendenser. Wärtembergska regeringen affordrade författaren en förklaring öfver denna artikel och förflyttade honom derifrån till en annan verkningskrets, men Pauli har nu föredragit att taga afsked, troligtvis för att (liksom Treitsche) slå sig ned i Preussen. Den nordtyska pressen är högligen förbittrad öfver detta förfaringssätt från de wärtembergska anktoriteternas sida. Ett annat tecken till den i Wärtemberg rådande sinnesstämningen är, att den berömde sesthetikern Vischer (som från Schweiz blifvit kallad till Tubingen) i dessa dagar öppnat sina föreläsningar vid universitetet med en filippik mot Preussen. ITALIEN. Om konungens återkomst till Florens heter det i telegrammer derifrån af den 21 dennes: Konungen och prinsarne återvände hit i dag kl. 1. På bangården mottogs konungen af garnisonen och nationalgardet; en oräknelig menniskomassa var i rörelse på gatorna, som voro smyckade med flaggor. Öfverallt helsades det kungliga tåget med entusiastiska och uthållande lefverop. Det träffas förberedelser till en briljant illumination. Vi hafva förut meddelat utdrag ur Ricasolis cirkulär i hvad som uti detsamma afhandlas om den romerska frågan; men det innehåller dessutom ett mycket omfattande program angående de grundsatser, som hädanefter skola göra sig gällande i Italiens inre politik. Nu då den fremmande ockupationen är förbi och då nationen icke längre behöfver vara uteslutande sysselsatt med förberedelserna till ett oundgängligt krig, förmenar ministerpresidenten att det icke längre bör finnas ett parti som är otåligt, och ett annat som förer försigtighet i sin sköld, utan det gäller att regera Italien så att dess rika resurser utvecklas och att det kraftigt införes på den allmänna civilisationens bana. Kicasoli uttalar derföre den önskan, att partierna i den förestående parlaments-sessionen måtte bortlägga all personlig bitterhet och gruppera sig efter (bestämda principer och systemer. Hvad de högsta auktoriteterna angår, så önskar Ricasoli att de isynnerhet måtte eftersträfva att väcka den enskilda företagsamheten till ökadt lif och så mycket som möjligt göra regeringens inblandning öfverflödig. Han uppmanar äfven de högre juridiska embetsmännen att egna sin uppmärksamhet åt allt som kan tjena till att förbättra landets lagar, hvilka böra förenklas. Dessutom — så yltrar sig ministerpresidenten — böra domarne kunna j verkställas både snabbare och med mini dre kostnad. Enligt bref från Florens af den 20 densnes hade general Fleury redan då haft en lång konferens med Ricasoli och Visconti-Venosta. Från Florens skrifves: Den 15 December, kl. 12 på dagen, skall den franska flaggan hissas i Rom och helsas med 101 kanonskott. Derefter nedtages denna flagga och i dess ställe hissas den påfliga, som äfvenledes helsas med ett lika antal skott. Klockan 3 på eftermiddagen skall franska expeditionskåren begifva sig på jernväg till Civita Vecehia. — — Äfven Artom är ånyo här för att under general Fleurys härvaro tillhandagå utrikesministern. I nästa concilium skola erkebiskoparne af Paris, Madrid och Lissabon erhålla kardinalshatten. FRANKRIKE. Den organisationsplan, om hvilken mili2 22 —