Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1866, sida 2

John och mrs Jennings, som hade fått höra, att en ung fremling anländt till villan och nu kommo för att taga gästen i skärskådande. Med sin svärmors tillhjelp, dröjde sir John icke linge att upptäeka, det hans namn började med F. Och detta beredde en tillkommande mina af skämt mot Elinor, som ingenting, utom nyheten af deras bekantskap med Edward, kunde afhållit från att genast låta springa. Men, som det nu var, erfor hon endast af några mycket betydelsefulla blickar, hur långt deras skarpsinnighet, grundad på Margarets meddelanden, sträckte sig. Sir John kom aldrig till Dashwoods utan att antingen bjuda dem till middag följande dag, eller att dricka th på Barton Park samma afton. Vid närvarande tillfälle önskade han engagera dem till båda delarne, för att bättre kunna roa deras gäst, till hvars nöje han kände sig pligtig att bidraga. — Ni måste dricka th hos oss i afton, sade han, — ty vi äro alldeles ensamma; och i morgon måste ni ovilkorligen äta middag hos oss, ty vi skola då blifva ett stort sällskap. Mrs Jennings tillstyrkte nödvändigheten häraf. — Och hvem vet, om det inte blir dans! sade hon. --Och det skall fresta er, miss Marianne. — Dans! utropade Marianne! — Omöjligt! Hvem skall dansa? — Hvem! ni och Careys och Whitakers naturligtvis. Åh! ni trodde kanske att ingen kunde dansa derföre att en viss person, som jag icke vill nämna, är borta! — Jag önskade af hela mitt hjerta, utropade sir John, — att Willoughby åter vore hos oss. Corts.)