i de få mindre städerna, men äro likväl der i iliöfrigt bo några få tyskar på ärer eller förpaktare. r ech tyskar i den dansk fves af de danska som 20 dli noriteten. som propriet mellan dans Slesvig uppa tyskarne hög tro, att ( 1 närmast. Ufter dansks ningar hör 300,000 c (efter folkn eselkningen till 2 ; vara en af de otaliga i utspridda, nen när on del a s 1 in gamla provins skulle för . Tve 409.007 å vi anslå den danå ete antal innevånare af ikningen år 1560). . ) 000. Meremot har det ka fabler, som en att den danemot detta k naen på hvarj 1 skan att åter förenas med Danmar otvifvelak endast få personer, hvilka sträfva efter tyskt herravälde. Flera uttalanden, som på sista tiden i sydtyska pressen framkommit, specielt ester mötet i atuttgart den 11 dennes, lemi v bevi is derom, att ett omslag väg att ske i den allmänna meningen angående nödvändigheten och önskligheten af ett närmande till P renssen. U uder det man omedelbart efter kriget — åtminstone i Dajern och Baden — ick kunde finna ord starka nog för uttryck af förbittringen öfver Österrikes eländiga sätt att föra krig, och under det man sesidi igt beskyllde hvarandra för för har en lugnare sinnesstämning nu inträdt, hyillen ej heller bortvisar förslaget till bildande af ett sydtyskt förbund såsom sen ren om5jlighet-, ,,en myth, eller ,,en fransk ide. Framtiden kommer emellertid att ntvisa huruvida ett sydtyskt förbund kan komma till stånd, samt — hvad som ännu mera är alt betvifla — huruvida ett sådant förbund skall blifva Syd-Tyskland till någon fromma. Från Frankfurt skrifves till-Leipa. Zeit.: -Det har väckt ett oerhördt uppseende i alla kretsar, att baron Anschm Rothschild it sig sin borgarrätt i Frankfurt (och Preussen) samt. blifvit horgare i Wien. Då han äfven för sina söner förvärfvat borgarrätt i sistnämde stad, gäller det naturligtvis en total förflyttning an hela den stora bankirakären till Wien. I det hola taget har införandet af den preussiska militärför fattningen i vår stad under de sista veckorna förmått de rikare af borgerskapet, äfvensom i allmänhet de högre klasserna, att söka befrielse från sin borgarrätt. Under sjelfva ockupationen förekom detta mest bland medelklassen, af hvilka 3 å 400 familjer då lära hafva lemnat staden. Ieothsckilds exempel skall närmast verka smittande på den rika judiska befolkningen. uppburg äro de blandade distrikterna. Norr om Flensburg börjar den rent danska delen. Tyskar finner man der blott som kolonister; de äro bosatte ÖSTERRIKE. i Från Inspruck skrifves den 20 dennes: -I landtdagen har regeringen blifvit inte I pellerad om, hurt nrida det i i Wälska lJrolen utbredda ryktet om en del af Tyrolens alträdande vore sannt. Regeringens komssarie betecknade sådana rykten på det bestämdaste som grundlösa och förklarade, det regeringen var fast besluten att icke afträda Syd-Tyrolen, utan tvertom skulle energiskt uppträda mot hvarje agitation för ett sådant afträdande. Angående de österrikiska landtdagarnes första sessioner, förtjenar framhållas, att uppläsningen a det kejserliga budskapet: för landtdagen i Pesth mottogs med en ganska betecknande tystnad. Man tror icke, att ungrarne skola gå in på regeringens förslag om gemensamhet i försvarsväsendet, de indirekta skatterna och statsskulden; å andra sidan anser man som visst, att budskapet innehåller ministerens , vitimatin till ungrarne. Om således en: utjemning misslyckas, så skall det förra! provisoriska tillståndet fortsara. På de icke-ungerska landtdagarne har det icke heller visat sig någon entusiasm för det nya regeringspr ogranmet. I Salzburg kom Österrikes akkiljande från Tys kland på tal, och erkebiskop Tarnoczy ansåg sig, böra förklara, att nödvändigheten härar på det smärtsammaste berört alla österrii ! kare. ITALIEN. Angående den österrikiske generalen MMö-. rings mottagande af Viktor Emanuel meddelas följande enskildheter: Dagen efter konungens ankomst till Venedig satt general Alöri ing vid sin frukost i Uase Florian, då helt oförmodadt en af kommgens adjutanter inträdde och anhöll, att generalen ville medfölja till konungen, som önskade tala med honom. Generalen undskylde sig, det han icke var så klädd, att han nu kunde föreställas konungen. Ehuru adjutanten försäkrade, att detta icke hade, någonting att betyda, och att konungen: uppdragit honom att föra generalen Ä sig som han var, så utbad general Möring sig tillåtelse att få begifva sig hem för att klida om sig. Adjutanten aflägsnade sig,