Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1866, sida 3

Svenssons hustru upplyste, att elden yppats å vinden medan hon förehaft bakning å undra botten i hyresgästen Thorsons lägenhet. Tvenne barn hade inkommit och berättat, att stark rök bemärktes i huset, hvilket troddes härleda sig af soteld. Hon skyndade uppför trappan till 2:dra våningen, men möttes afså stark rök atthon straxt måste begifva sig ned. Anledningen till eldens uppkomst var äfven henne obekant. Snickaren Thorson var i staden, när elden utbröt. Han visste derför ej huru den uppstått. Af hans lösören, som ej voro assurerade, bergades några. Hustrun var hemma. Då elden varsnades och hon kom ut på gården, slog elden ut genom taket vid skorstenen. Cigarrarbetaren Larsson hade bott med hustru i 2:dra våningen. Vid eldens utbrott var han icke hemma, men hustrun tillstädes och förehade bakning jemte hustru Svensson i Thorsons lägenhet. Hon kunde endast berga sin paletå och ett par andra persedlar. Deras öfriga effekter, som voro försäkrade i Jönköpings bolag för 500 rdr, blefvo lågornas rof. Fabriksarbetaren Mathias Olsson hade egt ett litet envåningshus JA 109 med 1 rum och kök, hvilket hus var sammanbygdt med Svenssons. Det antändes genom elden derifrån och nedbrann. Huset var brandförsäkradt hos bolaget Imperial för 500 rdr. Lösegendomen var deremot icke assurerad, men större delen häraf bergades. Då ingen anledning förekommit att elden blifvit anstiftad eller uppstått genom vårdslöshet, och assuransbolagens ombud icke hade några anmärkningar att framställa, förklarade poliskammaren den hållna undersökningen icke föranleda till någon vidare åtgärd. — Hos polisen anmäldes den 18 Juli 1863 af pigan Maria Johansson, då boende i huset AE 44 i Östra Haga, att hon samma dag anmodat en okänd karl, som träffats på en af stadens gator, att bära en henne tillhörig kista från Sillgatan till hennes bostad, men att karlen väl afhemtat. kistan, dock icke infunnit sig dermed i hennes hemvist, dit hon förut begifvit sig, hvadan både kistan och bäraren försvunnit. Kistan hade innehållit åtskilliga klädespersedlar, äfvensom ett par örringar af guld. Sedan denna anmälan skedde har ingenting afhörts förrän i Tisdags, då en månglerska Dahlström händelsevis fick se en karl, som hon igen kände ha varit densamme, hvilken afhemtat stan. Han blef anhållen och uppgaf sig vara sjö mannen Carl Henrik Hansson från torpet Boke backen under Gunnarsby i Skredsviks socken, Lane härad i Bohus län. Hansson erkände att han emottagit kistan, men ursäktade sig med att då han icke kunnat få reda på Maria Johanssons bostad, hade han burit kistan till hans dåvarande hemvist hos en fiskhandl. G. Jönsson i Haga, der den länge varit stående, enär han trott att han skulle träffa Maria Johansson. Då sådant emellertid icke skett, hade han skickat kistan till sin fader torparen Hans Andersson, der han trodde den ännu skulle finnas qvar, äfvensom de deruti befintliga saker. Vid häktningen hade han ringarne i öronen, hvilket utvisar att han uppbrutit kistan, och är derför ganska sannolikt att de andra effekterna blifvit förskingrade. Vid förhör i går hos poliskammaren med Hansson, företeddes en uppgift å nämnde effekter, hvilka I jemte kistan af målseg. värderats till 39 rdr. Hansson, som vidhöll sitt erkännande, påstod att kistan stått i 3! månader hos Jönsson, innan han afsändt den till fadren, hos hvilken han förmodade den ännu skulle finnas, men han var icke riktigt säker derpå, då. han under tiden för det mesta varit till sjös. UHan innehade 20 rår och erbjöd sig dermed afbetala å de af målseg. fordrade 39 rdr. Sedan värdet af de tillrättakomna örringarne afdragits å resten, ville han anskaffa denna, som skulle utgöra 16 rdr. I För Hanssons förre värd, fiskhandl. Jönssons hörande, uppsköts målet till annan dag och skulle Hansson under tiden qvarstanna i häkte. I —Tgårstod inför polisens dombord en för tjufaktighet känd qvinsperson vid namn Anna Christina Johansson, denna gången anklagad för stöld saf en grönrutig ylleklädning från målaren E. Thorsbäcks hustru, äfvensom för tillgrepp af ett par barnkjolar af ylle från fru E. Nilsson, hvilka persedlar tillrättakommit. Af i saken inkallade personer upplystes, att klädningen hängt i ett skåp i Thorsbäcks rum, derifrån den stulits i Tisdags, medan hustru Thorsbäck tittat in till en granne, hvarvid dörren till rummet var olåst. När Maria Johansson åtkommit klädningen och skulle begifva sig från Thorsbäcks bostad, som är i huset n:o 29 vid Bergsgatan, hade hon den oturen. att möta en madam Anna Silen, hvilken kände Maria som tjufaktig. Madam Silen bemärkte härvid att en grömutig tygbit hängde nedom Marias klädning och frågade henne hvad ; detta var, dertill Maria svarade att hon hade en sådan underkjol på sig. Härpå begaf hon sig in i en närbelägen portgång. Madam Silen, som misstänkte att det icke hängde rätt ihop med den gröna kjolen, gick efter dit och sade Maria rent ut sin i tanke om saken. Då kastade hon den stulna klädningen, som hon haft gömd under sin egen, ifrån sig och tog till flykten. . Madamen skyndade efter I henne och med biträde af ett annat fruntimmer, I som madamen tillkallat, blef Maria Johansson fasttagen. Samma dag på f. m. hade hon stulit barnkjolarne från fru Nilsson, som är boende i huset n:o 169 vid Pilgatan. Vid ankomsten dit hade hon i förstugan träffat pigan, som hon frågat om något arbete fanns att tillgå i huset. När derpå erhölls lett nekande svar, sade hon sig vilja höra efter i andra våningen och fastän pigan upplyste, att äfsven der icke behöfdes någon tjenare, begaf hon sig likväl dit. Härunder hade hon besökt vinden och stulit barnkjolarne, med hvilka hon lyckades i obemärkt komma undan. Maria Johansson erkände båda tillgreppen, hvarefter målet öfverlemnades för vidare ransakning I till rådhusrätten, i afbidan hvarpå Johansson förvaras i cellfängelset. Madam Silen, som föranledt stöldens upptäckande Och tjufvens gripande, fick härför en dusör af 3 rdr. —