SIKHIStoTISKA seancen HIS. 11ISGAE 411141114007D lienska hofoperan i Tyskland under loppet af förra seklet. Innan tyska operan vid slutet af 1700talet vann en afgjord lyftning, var det nemligen blott italiensk musik och italienska sångare, som gällde något och representerades med en storartad lyx samt en prakt, som nära nog ruinerade flera tyska hof. Serskildt karakteriserades Dresdeneroperan och dess berömde maöstro, Hasse, samt hans talangfulla maka Faustina, sin tids största sångerskå. En närmare belysning af detta operav sendes musikaliska såväl som teatraliska del gjorjes, hvarvid upplystes, att allmänheten egde fritt e till italienska operan så långt utrymmet dan de törsta platserna vorv hofvet och tien förbehållna. I sammanhang med föde afhandling uttördes ur Grauns passionsmuJesn döde, en präktig fuga (a-dur), fyrhänelad af prof. G. Mankell och hr Bolander, len och den herrliga, men svåra inledsom sjöngs af akademiens elever. de man Seb. Bachs berömda aria ur e aten, sjungen af eleven måll Wideberg eleven m:ll E. Bergman, ackompagnerad å ell; den sistnämnda nummern gafs tvenne jor Tellanders afskedsansökan. I äses rörande denna sak följande: Då elat förmäla, att major Tellanders afkull? varit föranledt af något förhör med som hållits inför fångvårdsstyrelsen, hafva hos nämnde styrelse begärt upplysningar om a förhållandet sam: dervid erfarit följande: Den 12 dennes ingaf major Tellander, som med afseende på den mödosamma befattning han innehaft och den ohelsa han under dess utöfvande ådragit sig fått sig af rikets ständer en pension beviljad, ansökan om afsked från kommendantsbefattningen, hvilken ansökan nämnde dag föredrogs och beviljades. S , Samtidigt aflät fångvårdsstyrelsen till direktören vid Långholmen ett protokollsutdrag. omfattande några mindre anmärkningar. Deri omförmäles att, sedan på sätt protokollet för den 26 sistlidne Oktober omnämner direktören. vid straffoch arbetsfängelset på Långholmen, majoren Tellander anmält sig hafva för ossigt att begära afsked och majoren, med anledning af åtskilliga anmärkningar mot förvaltningen af nämnde fängelse, hvilka förekommit i en härstädes utkommande tidning, till fångvårdsstyrelsen inlemnsi en af flere bilagor åtföljd promemoria, så föredrogs denna, och fann styrelsen, med uppskof af åtskilliga frågor, skäligt förordna: i ,att då, såsom af promemorian inhemtas, strafffången förre häradshördingen J. G. J. Centervall, använd såsom skrifvarbiträde vid direktörsexpeditionen, i sådan egenskap tillätits att ej mindre föra protokoll öfver derstädes hållna förhör med andra ängar, än ock uppsätta förklaringar och andra akrifter, hvilka direktören haft att å tienstens vägnar afgifva, men styrelsen fann ett sådant förfarande oriktigt och olämpligt, direktören icke finge Centervall eller annan fånge till dylikt maktpåliggande göromål använda, utan borde Centervall med annan lämplig sysselsättning förses; P att, enär direktören tillkänn :gifvit, att bemälde Centervall sedan sin ankomst till iängelset 1861 fått åtnjuta sådan kost, som för sjuka fångar är bestämd, till stöd hvarför åberopats ett nyssnämnde år meddeladt läkarebetyg, men fånge, som icke är å sjukhr e: intagen, blott i det fall finge med dylik kost orses, att föngelsets läkare på sin tjenstieed intygar behosvet deraf och sjukporiion för fången fortfarande skriitlien reqvirerer, direktören hade att i enlighet härm d hädanefter förfara; att i anledning af det erkända förhållandet att aflidne straff-fången Bergsiröms varlätenskep blifvit öfverläten till en straff-långe vid namn Qvick, irektören borde för upplysning i ämnet insända essa fångars motböcker samt utdrag i stamrullan af hvad dem rörer; och att då direktören icke nöiaktigt upplyst och förklarat det likaledes erkända jörhäftandet. att en såsom tvättare använd och uppgifven fånge varit såsom skrifvare använd hos beiäshafvaren för iangelsets inre bevakning. direktören ål? ze att med ny fullständig upplysning och förklaring i denna fråga till kongl. styrelsen inkomma — De kungl. teatrorne. I Dag. N:r af sistl. gårdag läses: På kungl. stora teatern gafs i går afton efter nägon tids hvila den unge finske skalden Weckells tragedi ,,Daniel Hjort. Det torde vara allom bekant, hvilket olycklig: öde, som drabbat den unge, så lofvande föriattaren. af hvilkens penna man tyvärr ej kan hoppas att få motse något mera alster än detta första och enda, skrisvet i Shakspeares anda och med Beskows språk. Salongen var, såsom tyvärr numera är fallet, då något utmärkt, något gediget, något till den bättre känsJan talande gikves, glest besatt, synnerligen på de dyrare, för bättre folk aisedda platserna. Att hr Swartz, såsom tillförene, var utmärkt i mergifvandet af titelrolen torde vara öfverflödigt t nämna; den enda anmärkring man med fog kulle kunna göra, är, att br S. i denna rol väl mycket påminner om Hamlet, men detta får å andra sidan till största delen skrifvas på författarens räkning; dessa båda karaktärer ligga hvarandra så nära, att en dylik sammansmältning är fallkomligt ursäktlig. Vederbörande i kapellet förtjena ett särskildt loford för den väl valda mellanaktsmusiken, hvaribland Suomis sång och Björvorgsmarschen voro synnerligt väl egnade att försätta publiken i en sinnesstämning. hvilken gjorde åhörandet af den finske skaldens dikt dubbelt njutningsrikt. Men vändom bladet! På dramatiska teatern gafs Den sköna Helena för Så:de gången. Salongen var väl besatt; publiken tjusad .... Reflexionerna göra sig sjelfva. — Westerdahlska tullbalansmålet. Kamarrättens i detta mål meddelade utslag, teradt den 16 sistl. Oktober, fastställer den balans, häktade tullförvaltaren i Jönköping B. Westerdahl sig åsamkat, till 49,168 rdr 22 öre, deraf enligt kammarrättens förklarande 35,822 rdr 27 öre äro vordne af Westerdahl tillgripne och förskingrade samt återstoden, 13,345 rdr 95 öre, härrör från tjenstefel. Utslaget innehåller vidare: ,Vidkommande slutligen den bestraffning, hvartill tullförvaltaren Westerdahl i detta mål må hafva gjort sig förfallen; så alldenstund Westerdahl, som genom Kongl. Götha hofrätts utslag den 18 Maj detta år förklarats saker till ansvar för förfalskningsbrott enligt 1 2 mom. a Förordningen den 7 September 185 jemförd med 6 2 mom. i K. rdningen den 16 Februari 1864 om strafflagens införande, tillika genom egen, af omständigheter styrkt, bekännelse är lagligen förvunnen att uppsåtligen och till sin egen fördel hafva origtigt förfarit medelst afkortning vid bestämmande af tullumgälder, samt att hafva tillgripit och förskingrat 35,522 rdr 27 öre, tullverkets Fedel, dem han i kraft af sin tjenst till redovisning emotta t. för hvilka brott ansvaret, med stöd af 5 S i Kongl. törordningen den 16 Februari 1864 om nya strafflagens införande, bör bestämmas efter 25 kap. 10 och 11 Så i nämnde lag; fördenskull och då Westerdahl, jemlikt 10 kap. 21 8 rättegångsbalken och Kongl. kungörelsen den 18 Dec. 1823, nu bör på en gång för sina förbrytelser dömas, pröfvar, i förmåga af ofvanåberopade lagrum och författningar, samt med stöd jemväl af 4 kap. 5 strafflagen, Kongl. Kammarrätten, som anser Westerdahl för sistnämnda härstädes åtalade förbrytelser böra hållas till straffarbete i tvänne år, rättvist döma honom, Berndt Westerdahl, att förutom den ersattningsskyldighet. hvarom här ofvan redan är stadgadt, i ena bot straffas med tio års straffarbete, förlust af sin innehafvande tullförvaltaretjenst och att vara ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas, samt medborgerligt förtroende för alltid förlustig. (P. T.) — — Om exporten och penmingeställningen. Posttidningen har från en af Skånes kunskapsrikaste och mest intelligenta jordbrukare emottagit en skrifvelse, hvaraf medlIelas följande: m. F , Vi hafva ovanligt höga spanmålspriser, och dessa åro en verklig välsignelse för den betryckte jordrukaren. Jag var i förrgår ombord på en enjelsk ångare i Landskrona hamn, som inlastade c:s 3.000 svenska tunnor. Denna ångare var den 7: i år, som af en och samma handlande i Lands krona blifvit med spanmål lastad, Ingen af dess tngare hade tagit mindre än 5 å 6,000 tunnor