Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1866, sida 2

lien, och detta trots konflikterna med Rom och de päfliga allokutionerna. Och detta gäller äfven om de medlemmar af klereciet, hvilka antagas vara specielt väl anskrifna hos den påfliga regeringen. Icke allenast patriarken i Venedig, kardinal Trevisanato, har gjort allt sitt till att bringa i glömska hans intima förhållande till Österrike, utan äfven andra prelater hafva följt hans exempel. Så vida man icke skulle antaga att de rent af för sitt beteende mottagit order från Rom, måste den allmänna meningen hafva dragit dem med sig. Huru det än förhåller sig härmed, så har allt detta gjort, att modet blifvit höjdt hos den liberala delen af presterskapet. Som bevis härpå kan anföras ett bref från biskopen i Nicastro, i hvilket han förklarar, att presterskapet bör förena sina religiösa med sina patriotiska känslor. Regeringen gynnar för öfrigt af all makt denna rörelse. I det cirkulär till prefekterna, som vi förut omnämnt, förklarar Ricasoli — i det han likväl rerverar Italiens formella rätt till Rom — att, på grund af de förpligtelser som landet åtagit sig gentemot Frankrike (att nemligen bereda päfven tillfälle att lemna et sista prof på hans verldsliga makts lifskraft), alla agitationer i den så kallade romerska frågan böra undertryckas. I detta cirkulär säges, att den italienska regeringen icke allenast skall respektera påfvens andliga makt, utan förklarar sig äfven beredd att lemna hvarje nödig garanti för, att påfven skall kunna utöfva sitt kall som katolicismens öfverhufvud i full frihet, ,,garantier, hvilka alldeles icke äro oförenliga med nationens kraf och rättigheter. FRANKRIKE. . Man torde påminna sig huru under året 1854 och de närmaste åren derefter nya kreditassociationer, med ständigt nya variationer, uppstodo liksom svampar ur jorden, öfverbjudande hvarandra i löften om höga dividender. Hela det franska samhället syntes liksom förvandladt till ett oerhördt kontor för börsspekulationer. Den rsigtige, sparsamme fransyske räntetagaren, lockad af de lysande förespeglingarne, nedlade sitt mödosamt förvärfvade kapital i alla dessa kreditassociationers obligationer och aktier, hvilka rent af öfversvämmade den franska penningemarknaden. Det syntes som vore guldåldern återkommen, ehuru det icke fattades varnande stämmor, hvilka profeterade, att alla dessa på allt för lösa grunder byggda spekulationer skulle taga en ända med örskräckelse. Man trodde icke på dessa varningsrop, ja, till och med det hotande Menetakel, som, öfver den i börsraseri stadda verlden, inbröt i gestalt af Mireskatastrof, blef snart bortglömdt och icke beaktadt. Nu är den tid inne, då en af de största skapelser från denna börsvinstepok endast med de allrastörsta ansträngningar kan hållas uppe, och detta troligen endast för kort tid. Pereiras credit-mobiier kan nemligen väl sägas redan stå med den ena foten i grafven. Redan i förliden Januari månad hade credit-mobilier att betäcka 50 mill., ehuru icke mer än 4 mill. unnos i kassan. De facto hade creditmobilier varit utsatt för stora olyckor. Dess många spanska spekulationer hotades med samma utgång, som dylika under det första kejsardömet. Ännu mer, en af credit-mobilier till lif kallad bankinstitution, Societ immobiliere, som, så att säga, till största delen tagit om hand ombyggandet af Paris, befanns vara en finanskräfta, hvilken ständigt fordrade nya offer. Det gick så långt, att Societ immobiliere, af brist på nödiga fonder, måste afstanna med sina byggnadsföretag. Naturligtvis verkade detta på värdet af sistnämnde bankinstitutions aktier, likasom på moderinstitutionens. Endast genom, återuppköp af egna aktier blef det för credit-mobilier möjligt att skenbart hålla aktierna uppe till ett rimligt värde. Härigenom fick man snart i sin ego 200 millioner sådane värdepapper, hvilka icke kunde förvandlas i pengar utan de största förluster. Franska regeringen, som länge i tysthet befrämjat ett financielt system, som tillochmed indrog de lägsta klasserna i börsens fluktuationer, kunde och kan naturligtvis icke med likgiltiga blickar betrakta den inbrytande olyckan. För många och mångfaldiga intressen stå härvid på spel. Likväl har regeringen haft svårt att ingå på de medgifvanden, hvilka blifvit begärda för att, om möjligt, motverka den hotande krisen. Statsministern Rouher, som särskildt intresserar sig för bröderna Pereira, anordnade således ett sammanträde, i hvilket han, Percira, Fremy (direktör i ereditfoncier) och statsrådspresidenten Vuitry deltogo, för att rådgöra om medel för uppbjelpande af ställningen. Här gjordes på fullt allvar det förslag, att eredit-mobilier skulle afstå från all gemenskap med Societå immobiliere, som i stället skulle blifva en underafdelning af credit-foncier, hvilken sistnämnda institution arbetat med mera lycka än de tvenne förut nämnda. Vltså tillråden J mig att helt och hållet afträda? utropade med bedröfvelse den äldre af bröderna Pereira. Direktörerna för credit-mobilier ingingo ej på förslaget; i palatset på Place Vendöme ser det emellertid dystert ut, och hela institutionen darrar på sin grund. Underhandlingarne med de särskilda franska jernvägsdirektionerna om nedsättning å priset för biljetter, under den tid verldsexpositionen i Paris varar, hafva slagit illa ut; de olika bolagen vilja icke medgifva en sådan nedsättning. Som det påstås, lärer regeringen hafva för afsigt att i denna fråga intervenera, för att vinna de billiga medgifvanden, som blifvit begärda. BELGIEN. De belgiska tidningarne meddela ett telegram, enligt hvilket kejsarinnan Charmum Gm — — oc KH I — — — — —Pö —— — ——!—— — — lottes tillstånd — som vi förut berättat — på sista tiden åter förvärrats. Det är svärt att förmå henne dricka, och hon förföljes af den sorgliga föreställningen, det ingen i hennes omgifning bryr sig om henne. Flera medlemmar af den österrikiska kejsarfamiljen hafva besökt henne i Miramare. OmÖDPpPpWwPAUARQA —