Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1866, sida 3

vär jorden lig: ger tillredd i gynnande v erlek. UTEIKES. ITALIEN. Man kan icke säga om kejsar Napoleon, som om bourbonerna, ,,att haningenting lärt och ingenting glömt, eller som om orleanisterna, hvilka, ju längre de regerade, desto mera afveko från framätskridandets princip. Nej, Louis Napoleon har mycket lärt och mycket glömt, sedan han antog det stolta namnet Napolcon III. Men under alla sina sträfvanden att på ett klokt sätt lämpa sitt system efter de timade händelserna, framgår, liksomen röd tråd, genom hans politik den fasta viljan att tvinga den romerska kurian — som icke vill veta af några reformer i modern riktning, utan oaflåtligt fastbakar sig vid sitt non possumus — att inlåta sig i transaktioner med konungen af Italien och försonas med honom, samt att derigenom komma i godt förhållande såväl med italienska nationen, som med invånarne i Kyrkostaten. Kurian har. hittills heldre velat bryta än böja sig, och påfvens ultramontana rådgifvare äro i denna stund mycket verksamma för att förmå honom till flykt, i fall hans folk fordrar reformer, sedan franska ockupationstrupperna lemnat Rom. Man har, med anledning häraf, ofta skäl att fråga sig: hvad är franska regeringens innersta tanka i detta afseende? Kejsaren svarade härpå redan för längesedan i en brochyr, ,Påfven och kongressen, hvilken nu blifvit intagen i den offi tidningen LEtendard!. Denna brochyr utgafs 1559 och är mycket förtjent af, att man ännu en gång återkommer till densamma. Det heter der: . Våra principer ålägga oss att öfverlåta Italien åt sig sjelft och att akta den suveränitet, som vi återgifvit med vilkor, att denna rätt bringas i harmoni med den europeiska jemnvigten. I samma skrift heter det: att ingen europeisk makt har rättighet att intervenera i Rom. Likväl, hvad en enskild stat icke bör eller han, det förmår — så yttras äfven i samma brychyr — ,hela Europa, som på en kongress kan bestämma öfver alla frågor, som angå förändring af territorier och internationella fördrag. En sådan kongress har icke kommit till stånd, ja, ännu mera, likasom Italien genom solkomröstningar auktoriserat sina annexioner, så har äfven Frankrike förvärfvat sig Nizza och Savoyen. Och norra Tyskland har till och med utan sådan omröstning blifvit enigt att förpassa det tyska förbundet till grafven. I ofvannämnde brochyr uttalas, att päfven bör få ,,ett litet stycke land i Europa, samt på ett annat He: Man kan antaga att det finnes i Europa ett litet stycke land (un petit coin de terre). som ingenting har gemensamt med andra folks passioner och som uteslutande kan vara vigdt till Guds ära. Men på något mera eller mindre af land ankommer det icke för kejsaren, fört r alldeles i kostaten något odelbart helt t härom: ,Kyrkos odelbart, som Or oOforänderligt. Likasom alla besittningar beror detta på inflytandet af ser det förstoras och förminskas, politiska intressen eller u fordra en utvidgning eller i detta afseende är ingenting absolut. dast påfvens auktoritet är oföränderlig, liksom de sanningar, som den rc rar, och de dogmer,som den läre lertid, ju närmare det lider till fransmännens aftåg, desto högre bli jämmerropen från det blerikala ret. Den franska ,Monde har en artikel med ötve ,Påfvens sak är således uppgifven, i hvilken säges, att ,den helige sadren icke kan göra något klokare än att för ögonblicket lemna Rom. Monde drömmer likväl om ,, kombinationer, hvilka om sex månader eller ett år icke kunna uteblifva, och som skola gifva en helt annan riktning åt idgerna och slorna. STORBRITTANIEN. Den i upploppens och tumulternas historia välbekanta staden Belfast har åta varit skådeplatsen för en våldsam konflikt