Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1866, sida 2

— Det triflar jag inte på, svarade Marianne. — Jag vet af gammalt. sade sir John, att ingen kan öfvertala dig att ändra ditt beslut, Brandon, sedan du gång föresatt dig någonting. Men jag hoppas lik väl, att du skall tänka bättre på saken. Besinna. här är två miss Careys komna n Newton, tre miss Dashwoods, som gått hit från villan, och mr W-illoughby, som stigit upp två timmar före sih vanliga tid, i ändamål att fara till Whitwell. Örkrverste Brandon upprepade åter sin ledsnad att vara orsaken till att sällskapet blef narradt; men förklarade det på samma gång vara oundvikligt. — Nå, när kommer du tillbaka då? — Jag hoppas vi skola få se er på Barton, tillade hans fru, — så snart ni kan lemna staden, och vi måste uppskjuta färden till Whitwell tills er återkomst. — Ni är mycket ar Men det är så ovisst när jag kan blifva i stånd att återkomma, att jag icke på något sätt vågar forbisda mig dertill. — ah! han måste och skall komma tillbaka, utropade sir John. Om han inte är kommen hit i slutet af veckan, skall jag resa efter honom. — Ja, gör det, sir Jolm, utropade mrs Jennings, — och då kan ni kanske få reda på hvad affären handlar om. — Jag önskar icke intränga i andras angelägenheter. Jag förmodar det är någonting han skäms för. Här tillsades att hästarne voro framme. — Du rider väl into till staden? tillade sir John. — Nej. Endast till Honiton. Sedan går jag med diligensen.