Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1866, sida 2

don. — IIan tog det, såg på utanskriften, skiftade färg och lemnade genast rummet. — Hvad kom åt Brandon? sade sir John. Ingen kunde säga det. — Jag hoppas att han icke fick några ledsamma underrättelser, sade lady Middleton. Det måtte ha varit något utomordentligt, som kunde förmå öfverste Brandon att så hastigt lemua frukostbordet. Omkring fem minuter derester återkom han. — Inga ledsamma underrittelser, öfverste, hoppas jag? sade mrs Jennings, så snart han inträdde. — Inga alls, jag tackar er. — Var det från Avignon? det icke var för att säga er att er syster är sämre? — Nej, min fru. Det kom från staden, och är blott ett affärsbref. — Men hur kunde stilen göra er så förskräckt, om det blott var ett affärsbref? Kom nu, öfverste, och låt oss få höra sanningen. — Min bästa mamma, sade lady Middleton, kom ihåg hvad ni sä — Kanske det är för 8 er kusin Fanny är gift? sade mrs Jennings, utan att bry sig om sin dotters tillrättavisning. — Nej, det är det i sanning icke. — Nå, då vet jag hvem det är ifrån, öfverste, och jag hoppas hon mår bra. — Hvem menar ni, min fru? sade han, lätt rodnande. — Åh! ni vet nog hvem jag menar. — Jag är i hög grad ledsen, min fru, sade han, vändande sig till lady Middle