Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1866, sida 1

Margaret uppmanades ifrigt att säga någonting mera. — Åh! var så god, miss Margaret, låt oss veta allt derom, sade mrs Jennings. Hvad heter han? — Jag törs inte säga det; men Jag vet mycket väl hvad han heter, och hvar han finns också. — Ja, ja, vi kunna gissa hvar han finns; i sitt eget hus i Norland säkerligen. Han är visst församlingens pastor. — Nej, det är han icke. Han bekläder inte alls något embete. — Margaret, sade Marianne med stor värma; du vet att allt detta är din egen uppfinning, och att det icke finns någon sådan person. — Ja, då är han nyss död, ty jag är säker att det fanns en sådan man en gång, och hans namn börjar med F. Eline kände sig i högsta grad tacksam mot laws Middleton derföre att hon i detta ögonblick anmärkte, att det regnade mycket starkt, ehuru hon trodde att afbroftet mindre härledde sig af någon uppmärksamhet mot henne, än af ladyns stora misshag för allt sådant opassande skärat, som förtjuste hennes man och moder. Öfrerste Brandon, som alltid vördade andras känslor, fortsatte genast det började ämnet, och mycket afhandlades om regn af dem båda. Willoughby öppnade pianot och bad: Marianne spela; och sålunda förföll ämnet. Men icke så lätt återhemtade sig Elinor från den bestörtning, hvari det försatt henne. Ett parti uppgjordes denna afton. att följande dagen färdas till ett mycket vackert ställe omkring tolf mil från Barton,