Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1866, sida 3

Museum hålles öppet från kl. 10 f. m. till kl. 3 e. m. — Läscummet hålles öppet från kl. 10 f. m. till 1210 e. m. Musei bibliotek hålles öppet från kl. 12—1 middagen. Ofva —— jö presterskap och Gestrike sntåskolelärare-Seminarium. Vi meddela i dag ur Aftonbladet följande i Lördagens blad omnämnda upprörande berättelse: Det är endast tvenne år sedan den bekanta skolstriden i Ofvansjö församling i Gestrikland väckte ett så stort och för foaterlandsvännen sorgligt uppseende. Det obehagliga intrycket af denna strid mildrades efterhand deraf, att den, i vårt protestantiska land, endast kunde vara en enstaka företeelse, som måste slutas med den goda sakens seger. Man började anse densamma såsom en snart öfvergången episod i vår framåtgående folkskolas historia, men en episod, som skulle qvarstå, vittnande om en knappast tänkbar oförsynthet och oblyghet å församlingslärares sida i sättet att uppträda såsom hätska fiender till folkundervisningens ordnande och utveckling. På intet annat ställe i vårt land, vi tro det till följd af vår höga tanke om vårt folks omdöme och rättskänsla, skulle ett dylikt tilltag kunnat ske, utan att drabbas af åtminsone de mera bildades ovilja och förakt. Huru härmed förhåller sig inom Ofvansjö känna vi ej, men hvad vi minst kunnat föreställa oss är, att, enligt hvad oss från fullt tillförlitligt håll meddelas, Ofvansjö presterskap ånyo kunnat uppträda, lika käckt som förut, för att börja en ny skolstrid. Hvad som förra gången utgjorde föremålet för deras motarbetande, den nya skolorganisationen, är nu ett fulländadt laga kraftvunnet faktum, som ej står att ändra, en der har tillkommit ett af Gefleborgs läns landsting i Ofvansjö inrättadt seminarium för bildande af småskolelärare och lärarinnor och — det är detta, de nu vilja hafva bort. Handlingarne i detta märkliga mål skola vi, så snart det blifvit utageradt, förskaffa oss och delgifva våra läsare. Emellertid få vi, för att belysa denna frågas uppkomst och närvarande ståndpunkt, gå tillbaka till den förra Öfvansjö-skolstriden. Säsom våra läsare torde påminna sig, uppkom nämnde skolstrid med anledning al att en viss penningsumma hade blifvit donerad för ett fullständigare ordnande af socknens folkskoleväsende. Bland de vilkor, donator uppställt för donationsmedlens erhållande, voro: att den vidsträckta socknen skulle indelasi skoldistrikter, inom hvilka skolhusbyggnader, med understöd af donationsmedlen, på församlingens gemensamma bekostnad skulle uppföras. Skolbuset vid kyrkan skulle upptöras till det omfång, att det äfven innehölle lokal för en högre folkskola, som skulle förses med en öfverlärare, hvilken tillika skulle handhafva öfverinseendet och ledningen af hela socknens solkskoleväsende. Denne öfverlärare skulle intet kostat församlingen, utan hade donator utfäst sig att årligen bidraga med 1,000 rdr till hans aflöning. som skulle kompletteras af statsanslag till den högre folkskolan. Tvisten agerades mellan tvenne partier — befolkningen, boende närmast kyrkan, å ena sidan, anförd af presterskapet, ville, att på gemensam bekostnad skulle endast uppföras ett större skolhus vid församlingens kyrka, utan att vilja egna den minsta omsorg och omkostnad för öfriga folkrika delars af församlingen behof af undervisning och skolbyggnader — och å andra sidan församlingens possessionater och allmoge, som lifligt understödde förslaget om skolhusbyggnad vid kyrkan, blott man liktidigt bestämde sig att förse församlingens öfriga distrikter med skolhus. Bittrast gällde motståndet den högre folkskolan, som presterskapet på intet vilkor ville veta utaf. För att å sin sida göra allt för att häfva motståndet, sörklarade donator, att de 18000 rdr, han erbjudit såsom bidrag till skolhusbyggnaderna. kunde påräknas utan vidare vilkor, än att socknens alla skolhus uppföras å gemensam räkning, samt att skolhuset vid kyrkan erhölle den omsaitning, han tillförene påyrkat. Detta sednare vilkor vidhölls under förmodan, att i en framtid befolkningen skulle komma till insigt af den nytta, en högre folkskola skulle bereda deras harn och att lokal till en sådan då ej skulle saknas, hvarjemte den tanken synes hafva uppstått jatt på ett annat, kanske mera verksamt Sutt söka gagna folkupplysningens sak, ej plott inom kommunen, utan ock inom hela ns A — somliga beundt:an och aktning, till och meg s8ystertig tillgifvenhet, mes ban var en älskare, hans uppmärksamhet var uteslutande egnad åt Marianne, och en vida ÄWinHd:e behaglig man kunde hafva varit