Visiter, undantagandes från Barton Park, emottogo de ej många; ty, i trots af sir Jolms enträgna böner att de skulle söka mera umgänge och upprepade försäkringar att hans vagn alltid stod till deras tjenst, öfvervann likväl mrs Dashwoods kärlek till oberoende önskan att erhålla sällskap för hennes barn; och hon hade fast beslutat att icke umgås med någon familj, som bodde på längre afstånd än att de kunde å dit. Det var blott få, som kunde hänras till denna klass; och af dem voro icke alla passande till deras umgänge. Omkring halfannan mil från villan, utmed Allenhams trånga, slingrande dal, hvilken, såsom förut är nämndt, utgrenade sig från Bartons, hade flickorna, på en af deras promenader, upptäckt ett gammalt, vördnadsfullt herresäte, hvilket, genom att nåsot påminna dem om Norland, hade väckt deras intresse och framkallat hos dem en önskan att blifva närmare bekanta dermed. Vid efterfrågan, fingo de likväl veta, att egarinnan dertill, en äldre dam af mycket anseende, olyckligtvis var alltför sjuklig för att umgås med verlden, och udrig aflägsnade sig från hemmet. Hela trakten deromkring öfverflödade på vackra promenader. De höga kullarne, som från nästan hvarje fönster på villan nbjödo dem att söka det utsökta nöjet itt hemta frisk luft på dess toppar, voro tt lyckligt alternativ, då dalarnes smuts nestängde deras öfverlägsnare skönhet. Mot en af dessa kullar styrde Marianne och Margaret en minnesvärd morgon sina steg, lockade af en klarnande himmel och ar stånd att längre fördraga det instängda if, som två dagars oupphörligt regn hade förorsakat. Vädret var icke nog frestande