dig, ty då jag talade med henne i går om att skassa en ny kakelugn till gästrummet, anmärkte hon att det var ingen brådska dermed, då rummet troligtvis icke komme att begagnas ännu på en tid. — Hur besynnerligt! hvad kan meningen vara dermed! Men hela deras uppförande mot hvarandra har varit oförklarligt! Hur kallt, hur lugnt var ej deras sista farväl! Hur matt deras konversation sista aftonen de voro tillsammans! I Edwards afsked fanns ingen skilnad mellan Elinor och mig; det var en tillgifven broders välönskningar för oss båda. Två gånger lemnade jag dem med flit tillsammans under loppet af sista morgonen, och hvarje gång följde han mig besynnerligt nog ur rummet. Och då Elinor lemnade Norland och Edward, gret hon inte såsom jag gjorde. Till och med nu är hennes sjeltbeherrskning oföränderlig. När är hon någonsin nedslagen eller melankolisk? När försöker hon undvika sällskapslifvet, eller synas orolig och missnöjd deri? . IX KaPIILEL. Dashwoods hade nu kommit temligen väl i ordning på Barton. Huset och trädgården, jemte dess omgifningar, hade nu blifvit dem förtroliga, och de vanliga sysselsättningarne, som gifvit Norland hälften at dess behag, voro nu åter tillgripna med vida större nöje än Norland varit i stånd att erbjuda sedan deras faders död. Sir John Middleton, som helsade på dem hvarje dag under de första veckorna, och som icke var van att se my cket arbete hemma, kunde icke dölja sin förvåning öfver att alltid finna dem sysselsatta.